Astrobiologins utveckling

Astrobiologi

Astrobiologin har gått från mer filosofi till mer vetenskap under de senaste årtusendena och speciellt de senaste årtiondena. På denna sida berättas till bästa förmåga hur vetenskapen har vuxit fram genom olika delämnen i historisk ordning. Mycket information kommer att ändras den närmaste tiden eftersom det mesta i Matrisen som vi vanliga innevånare på Jorden har levt har varit en illusion full av manipulation och lögner som Kaballahn har administrerat via framförallt utbildningssystem och massmedia. Tack vare att kontakten med Galaktiska Federationen av Världar börjar öppnas upp för en allt större allmänhet så kommer vi att få mycket detaljerad information om hur liv utvecklas i Universum de närmaste åren. Det är en mycket spännande tid vi lever i!

Filosofer kommer fram till att Jorden är världens mittpunkt

Filosofer har under årtusenden i perioder filosoferat om liv på andra ställen.

Filosofen Thales (624 fKr - 548 fKr), som grundade den västerländska filosofin 600 år fKr, ansåg att det borde finnas många världar med liv.

Metrodorus ansåg 400 år fKr att det liksom ett vetefält har mer än en vetestång så bör ett oändligt universum ha mer än en levande värld.

Platon (ca 425 fKr - 348 fKr) och Aristoteles (384 fKr - 322 fKr) gick dock segrande ur denna teologiska kamp runt 350 f Kr med åsikten att Tellus är unik och är i mitten av Universum. Aristoteles publicerade i "On the Heavens" där han skrev att till skillnad från fysiken på och runt Jorden så är fysiken längre bort helt mekaniskt styrd och fixplaneterna går i perfekta cirklar.

Claudius Ptolemaeus (100-170), som bodde och verkade i Alexandria i Egypten under Romarrikets era, publicerade ca år 150 eKr "Almagest" där allt går i perfekta cirklar utanför Saturnus. En åsikt som stödde Aristoteles åsikt och som bestod i mer än 1000 år. Anledningen till de perfekta cirklarna kan rimligtvis komma av att både Solen och Månen är runda. Hade vi levt på Mars, som har de irreguljärt formade månarna Phobos och Deimos, så hade vi troligtvis inte anammat fixsfären lika länge som Homo Sapiens nu gjorde.

Den vetenskapliga revolutionen och den heliocentriska världsbilden

På 1400-talet började den vetenskapliga revolutionen ta fart med centrum i Italien där Bologna blev det första universitetet. Detta efter en lång mörk medeltid präglad av kristendom.

Nikolaus Kopernikus

Nikolaus Kopernikus (1473-1543), utbildar sig i Italien och blir inspirerad av arabiska vetenskapsmän som under den mörka medeltiden inom kristendomen har fortsatt utveckla världsbilden. Kopernikus har självbevarelsedrift och publicerar först när han var döende sitt livsverk "De revolutionibus orbium coelestrium" ("Omloppet av himlakroppar"). Där är Solen i mitten och planeterna ut till Saturnus går i omloppsbana runt Solen. För säkerhets skull så tillägnar han verket till den sittande påven Paulus III. Kopernikus levde sina sista år i Frombork vid Östersjön.

Giordano Bruno

Giordano Bruno and me at Campo di Fiori

Giordano Bruno (1548-1600) ansåg att inte Nikolaus Kopernikus hade gått tillräckligt. Och han var rebell av naturen. Han trodde på den heliocentriska världsbilden och till och med att det finns andra solar med planeter runt sig som har liv. Bruno förbannades av Lutheranerna i Tyskland, Kalvinisterna i Schweiz och katolikerna i Rom. Men han fick bl a föreläsa vid Oxford. Giordano spred insikten att Solsystemet bara är ett av nästan oändligt många. Till slut så fängslades han av Inkvisitionen. Kyrka och stat var under denna tidsålder ett. Han satt i fängelse i åtta år och torterades. Och brändes till slut på bål på Campo di Fiori i Rom. Det finns idag en staty efter Bruno på platsen där han brändes.

Heliocentriska världsbilden frodas

Med insikten att Jorden roterar runt Solen, som Kopernikus och Bruno hade etablerat, fick tankar på liv på andra ställen ett uppsving. Johannes Kepler (1571-1630) trodde på bebodda planeter. Christiaan Huygens (1629-1695) skrev år 1698 i boken "Cosmotheoros" om att alla solar som finns där ute måste ha mängder av planeter med egna växter och djur. År 1755 var uppfattningen att utomjordiskt liv så vanligt att Immanuel Kant (1724-1804) skrev om intelligenta jupiterbor och amorösa venusianer.

Kemin för att skapa grundläggande liv, enligt Charles Darwin (1809-1882) år 1871, är möjligtvis svår att skapa när det väl finns liv i form av bakterier.

Giovanni Schiaparelli (1835-1910) pratade om "Canali" på Mars vilket visade sig vara optiska illusioner. Det översattes felaktigt från italienskan av Percival Lowell (1855-1916) till kanaler och som argumenterade för intelligent liv på Mars.

Miller-Ureys experiment

Ryssen Alexander Oparin (1894-1980) och britten J B S Haldane (1892-1964) visade på 1920-talet att grundläggande liv har uppkommit utan syre. Det är till och med en förutsättning med en syrefri atmosfär eftersom syret annars konverterar molekylerna, som består delvis av kol, till koldioxid.

Miller-Ureys experiment utfördes år 1952 av Stanley Miller (1930-2007) vid universitetet i Chicago med Nobel-pristagaren Harold Urey (1893-1981) som hjälp och handledare. Vatten värmdes upp i en kolv, så att det avdunstade till gasform. Metan (CH4), ammoniak (NH3) och vätgas (H2) var tillsatta till det slutna systemet. Blandningen utsattes därefter för elektricitet, som användes för att simulera åska. Blandningen kyldes därefter ner och fick kondensera i systemets lägsta punkt. Cykeln började därefter om från nytt. Efter en vecka visar det sig att en väsentlig mängd av kolet, ca 20 %, har omvandlats till tyngre aminosyror som ansamlats som en grå massa i systemets botten. Miller rapporterade år 1996 att elva aminosyror bildas i detta grundläggande experiment. Senare undersökningar av hans prover visar att i själva verket fler än alla de 20 stycken i Jordens naturen förekommande aminosyrorna producerades i Millers experiment.

I naturen är alla dessa 20 stycken aminosyrorna vänsterhänta symmetrimässigt. Det tyder på att alla aminosyrorna i naturen har bildats på samma ställe eftersom vissa av dem de lika gärna hade kunnat vara högerhänta. Eller så behöver alla aminosyrorna passa ihop och de högerhänta har konkurrerats ut. Aminosyror av en viss orientering kan ha utvecklats av en viss polarisering av ljuset från stjärnan. I Tellus och Solsystemets fall kan det polariserande ljuset ha kommit från den Wolf-Rayet-stjärna som orsakade nebulosans kollaps som vi bor i. Det är konstaterat att kollapsen inte berodde på en supernova. Miller-Ureys experiment tyder på att aminosyror uppstår lätt ur grundläggande kemi.

Genom s k prebiotisk kemi så slår lättare kemiska molekyler ihop sig till tyngre. Vilket kan bilda aminosyror.

Genomet kartläggs

Erwin Schrödinger (1887-1961) kopplade i boken "What is life?" liv till entropi tydligare än andra år 1944. Organismer behöver minska sin entropi, för att undvika att det blir för hög, genom att äta växter och växtderivat som har tagit emot fotoner från Solen.

Francis Crick (1916-2004) och James Watson (1928- ) var inspirerade av Schrödingers "What is life?" när de utvecklade dubbelhelixen runt år 1951 till 1953. Dessutom hade de konkurrens av den framstående kemisten Linus Pauling (1901-1994), som fick Nobelpriset i kemi redan året efter, med att hitta detaljerna om genomet.

Framväxt av livsdefinition

Vetenskapsmännen har historiskt sett haft det svårt att definiera vad som är liv. Det beror på att Kaballahn som har styrt Jorden inte har avslöjat detta inom den Matrisen av illusion som de har skapat för att begränsa mänskligheten och vårt trossystem.

Metabolism behövs för att leva och delas in i anabolism, som är uppbyggande av molekyler, och katabolism som är nedbrytande av molekyler för att skapa energi.

Lagen om En, som sinnes-/kropps-/ande-komplexet Ra förmedlade framförallt via Don Elkins (1930-1984) och Carla Rueckert (1943-2015) år 1981 till 1984, säger dock att allt som har energi är liv och har medvetande.

Lagen om En & medvetandets densiteter

Ra fick kontakt med Don Elkins (1930-1984) och Carla Rueckert år 1981 då Don Elkins systematiskt började fråga ut Ra. Det är inte uppenbart varför Ra valde Elkins och Rueckert men Rueckert var väl förberedd mentalt för kanalisering med lång erfarenhet av meditiation. Elkins var en väldigt klok person, professor i fysik samt ingenjörskonst som hade sagt upp sig från sitt jobb som professor vid universitet i Louisville för att kunna undersöka det paranorma och personer som hade haft upplevelser med utomjordingar. Det var troligtvis i samband med studier av själars reinkarnation via hypnos som han fick kontakt med Ra. Anledningen var att Ra ville lära människan Lagen om En. Under perioder mellan åren 1981 och 1984 så ställde han 2600 stycken frågor till Ra.

Enligt Lagen om En så har mycket mer liv än vad man kan tro. Till och med de flesta formerna av energi har medvetande och därmed liv. Elementarpartiklar som protoner, elektroner har liv. Grundämnen har liv. Molekyler som de bygger upp har liv. Elementen luft, vatten, jord och eld är liv. Dessa har medvetande av Första Densiteten.

Begreppet astrobiologi grundläggs

I artikeln "Life on other Worlds", i februarinumret år 1955 av astronomitidningen Sky & Telescope, användes termen Astrobiologi av den ukrainska astronomen Otto Struve (1897-1963). Han tänkte även använda Astrobiologi som titel på artikeln men ansåg att tiden inte var mogen än för en helt ny disciplin av astronomin. Struve var inspirerad av Gerard Kuipers (1905-1973) artikel "Planetary Atmospheres on the Earth and Planets" från 1952, för att beskriva sökandet efter utomjordiskt liv. Även ryssen Gavriil Tikov (1875-1960) var en stark förespråkare för astrobiologin i östblocket.

Sällsynta Jorden-hypotesen

Sällsynta Jorden-hypotesen, Rare Earth hypothesis på engelska, började år 1853 i och med boken "On the plurality of life" kom ut. Då var den motiverad av kyrkans makt genom att anse kunna motivera att det bara finns en gud; den kristna guden. Finns det flera planeter med liv skulle kyrkans makt inskränkas betänkligt. Idag är det andra faktorer som motiverar Rare Earth-hypotesen. Men i grund och botten handlar det fortfarande om makt.

År 2000 kommer boken "Rare Earth: Why complex Life is uncommon" ut som väcker denna åsikt på nytt. Den skrivs av geologen Peter Ward och astronomen Donald Brownlee.

Ekvationen för Rare Earth-hypotesen är väldigt intressant eftersom den vid en närmare anblick visar sig motverka hypotesens syfte och att det finns enormt mycket liv i både Vintergatan och Universum enligt denna.

Exoplaneter upptäcks

Planeter utanför vårt solsystem har upptäckts tack vare bättre mätinstrument och mätmetoder framförallt utvecklade av Gordon Walker (1935- ) och Bruce Campbell (1946- ). År 1992 publicerade den polske astronomen Aleksander Wolszczan (1946- ) och Dale Frail artikeln om den första s k exoplaneten genom att studera omloppstiden hos dubbelpulsaren PSR 1257+12. Sedan dess (2019-01) har mer än 4000 st exoplaneter upptäckts och mer än 30 stycken som har mindre massa än två jordmassor inom den beboliga zonen. Det har funnits och finns går väldigt systematiska planer på att hitta jordlika planeter med atmosfärer med Kepler, TESS och JWST.

Mängder av exoplaneter har upptäckts från 1990-talet som kan ha liv. Med början runt neutronstjärnor med början av polacken Aleksander Wolszczan (1946- ) år 1992. År 2013 sköts satelliten Kepler upp och kom att bli den mest framgångsrika satelliten sedan HST.

År 2018 sköts TESS (Transiting Exoplanet Survey Satellite) upp som studerar hela omgivningen runt Tellus upp till ca 1000 ljusår bort TBC.

Fermiparadoxen

Enrico Fermi (1901-1954) diskuterade en dag i början av 1950-talet på väg till lunch, under tiden vid Los Alamos National Laboratory, tillsammans med kollegorna Emil Konopinski, Edward Teller och Herbert York en tecknad serie där utomjordingar skämtsamt beskylldes för att ligga bakom försvinnandet av kommunala soptunnor. Fermi sade "Var är alla (utomjordingar)?" vilket alla i sällskapet omedelbart förstod vad han menade med. Enrico gjorde snabbt några överslagsberäkningar och kom fram till att Jorden bör ha blivit besökt för länge sedan flera gånger om. Detta ledde till paradoxens namn.

Konstantin Tsiolkovsky (1857-1935), som var pionjär inom rymdfart i Sovjetunionen, funderade på denna paradox under 1930-talet. Tsiolkovsky var även fast troende att liv utanför Jorden finns. I ett icke publicerat manuskript från år 1933 argumenterade han att Jorden borde vara besökt för länge sedan och att anledningen till att vi inte ser dem är att mänskligheten inte är redo än för kontakt med högre stående varelser. Han kallade detta för Zoo-hypotesen.

Zoo-hypotesen återspeglar sig även i science fiction serien "Star Trek" där den intergalaktiska Federationen har som princip att inte inkräkta på planeter som inte har uppnått en viss mogenhet och inte på egen hand har utvecklat teknologi för att genomföra interstellära resor.

Hydrotermiska utlopp upptäcks

År 1979 upptäckte forskare från Scripps Institution of Oceanography en svart rökare (black smoker) utanför Mexikos kust på 2600 meters djup. Svarta rökare tillhör numera begreppet hydrotermiska utlopp. Troligtvis uppstod de första livsformerna på en planet inte på land utan på havets botten där varma källor, uppvärmda utav magna ifrån jordens inre, släpper ut varmt energirikt vatten och mineraler. Dessa livsformer levde alltså inte på ljus utan på värme.

Liv uppkommer troligtvis lättast vid ytan i hav, eller vattenpölar på land, där vatten utblandad med andra kolbaserade ämnen samverkar med atmosfären och elektriska urladdningar mellan dem. Detta kan leda till att att mer komplicerade kemiska strukturer som aminosyror - som är grunden för livet på Jorden - bildas.

Panspermia - Hur liv sprids i Universum

Panspermia har funnits som teori åtminstone sedan 500 f Kr i skrifter av den grekiska filosofen Anaxagoras (510-428 fKr); vilket är anmärkningsvärt tidigt. Lord William Thomson Kelvin (1824-1907) samt Hermann von Helmholtz (1821-1894) föreslog på 1870-talet att sporer transporteras genom rymden med meteorer.

Det är intressant nog flera svenskar som har haft framstående synpunkter om panspermia. Svenskarna Jöns Jacob Berzelius (1779-1848) och Svante Arrhenius (1859-1927) var intressant nog två vetenskapsmän som är kända för att ha fört fram panspermia som teori. Arrhenius publicerade år 1908 boken "Worlds in the making: The evolution of the Universe" som lade fram att liv i form av sporer kan överleva i rymden och spridas från ett stjärnsystem till ett annat. Sporer som driver runt i övre atmosfären kan tvingas ut i rymden av strålningstrycket från stjärnan. Till slut kan sporer falla ner på en annan planet.

År 1996 upptäcktes meteoriten Allan Hills 84001, förkortad ALH84001, på Antarktis is. Det visade sig att den kom ifrån Mars och har tecken på mikrofossiler. D v s liv som har dött och brutits ner i stenen. Det fick stor uppmärksamhet i media när den då sittande presidenten Bill Clinton gjorde ett officiellt pressuttalande om det[4], [5]. Senare gjordes det dementier om meteoritens innehåll med argumentet att den inte tillhör en officiell klass av meteoriter ifrån Mars. En ny undersökning tio år senare visade dock på nytt att den innehåller fossiliserat liv. Undersökningar av Mars-meteoriter visar att i stort sett alla innehåller tecken på liv.

Utforskandet av kiselbaserade livsformer

Utforskandet av kiselbaserat liv genomgår en revolution just nu. Datorer, robotar och artificiellt intelligens genomgår en disruption just nu som kan få större konsekvenser än vad de flesta inser. Niklas "Nick" Boström (1973- ), professor i filosofi vid Oxford University och från Helsingborg, var en av de första att inse potentialen med artificiell intelligens.

Det finns bara hundratalet grundämnen i det periodiska systemet och av dessa är helt klart kol det grundämne som kan leda till komplicerade kemiska strukturer (se t ex på Buckmeister bollen). I andra universa kanske lågenergifysiken är väldigt annorlunda och en helt annan uppsättning grundämnen existerar där inte kol finns med.

Penroses koppling mellan fotonenergi och entropi

Vad är det som ger energin åt livet? Roger Penrose (1931- ) beskrev i sin bok "Emperors Mind" att en punktformad het källa på himlen är en nödvändighet för liv. Detta eftersom entropin från liv annars inte skulle ha någonstans att ta vägen. Detta kan kallas för entropiprincipen.

Satelliter för att hitta exoplaneter utvecklas

En metod, som framgångsrikt utforskats av rymdteleskopet Kepler och TESS är att hitta planeter av rätt typ genom att observera tecken på ändringar i stjärnans ljusstyrka som betyder att den förmörkas av planeter i omloppsbana runt stjärnan. Genom att se det elektromagnetiska spektrat hos stjärnan, hur ljusstark den är och avståndet till den så kan massan hos stjärnan beräknas. Genom att se hur ofta som stjärnan förmörkas och hur mycket den förmörkas så kan massan, radien på omloppsbanan och diametern hos planeten beräknas. Då kan även densiteten beräknas (planeter mestadels bestående av metaller med högre densitet än gaser är vad som behövs). Det sista steget är att detektera atmosfären hos planeten och ta spektrumet hos det. Vid detekterandet bör även polarimetri användas. Finns syre i atmosfären är det ett ganska säkert tecken på liv eftersom liv avger syre som en restprodukt. För att kunna ta spektrat hos en exoplanet behövs rymdteleskopet Darwin.

Delfinordensmötet & Drakes ekvation

Giuseppe Cocconi (1914-2008) och Philip Morrison (1915-2005) publicerade i septembers utgåva år 1959 av tidskriften Nature artikeln "Searching for Interstellar Communications". De argumenterade där att radioteleskopen har blivit tillräckligt känsliga för att fånga upp sändningar från civilisationer kring andra stjärnor. Och att vätets våglängd på 21 cm kan vara en lämplig våglängd för att göra detta eftersom väte är så vanligt.

Två månader senare argumenterade Harvard-professorn Harlow Shapley (1885-1972) för att det borde finnas i storleksordningen 100 miljoner bebodda planeter i Universum baserat på hur många stjärnor det finns och hur stor sannolikhet det bör vara för att liv skall uppstå på planeter runt dessa.

Sju månader efter Cocconi-Morrison-artikeln gjorde Frank Drake (1930-2022) den första systematiska sökningen efter utomjordiska signaler i ett projekt han kallade Ozma. Han använde 25 meters-teleskopet i Green Bank, West Virginia, som då var bäst på Jorden för detta till att övervaka vätelinjen hos de två närliggande Sol-liknande stjärnorna Epsilon Eridani och Tau Ceti under sex timmar per dag under tre månader.

Detta ledde till att Drake[17] fick i uppdrag av National Academy of Sciences att prata med de främsta seriösa tänkarna om liv på andra ställen. Frank identifierade tolv vetenskapsmän som bjöds in till det numera berömda "Delfinordensmötet" vid Green Bank-observatoriet i oktober år 1961 där följande deltagare var med:

  • Frank Drake (1930-2022): Radioastronom, grundare av SETI och initiativtagare till mötet.
  • John C. Lilly (1915-2001): Läkare, psykoanalytiker som forskade om framförallt delfinhjärnor som han ansåg var ungefär lika intelligenta som människor. Ansåg att intelligent liv var oundvikligt och vanligt i Universum. Var anledningen till namnet på det legendariska mötet.
  • Otto Struve (1897-1963): Kanske 1900-talets främste astronom som grundade begreppet astrobiologi, trodde starkt på liv i överflöd i Universum, föreståndare för Green Bank-observatoriet, talanghittare och folkbildare via Sky & Telescope. Trodde på utomjordiskt liv i överflöd.
  • Carl Sagan (1934-1996): Astronom respekterad både av gebitet, folkbildare bl a via programmet "Cosmos". Förespråkade starkt utomjordiskt liv fortfarande vid denna tidpunkt.
  • Melvin Calvin (1911-1997): Kemist som tilldelades Nobelpriset i kemi, för att ha förklarat hur fotosyntesen fungerar, medan mötet pågick. Vilket var omvälvande för delfinordensmötet.
  • Philip Morrison (1915-2005): Professor i fysik vid MIT.
  • Su-Shu Huang (1915-1977). Radioastronom som hade doktorerat under Otto Struve och myntade begreppet beboelig zon runt stjärnor.
  • Bernard Oliver (1916-1995): Elektronikingenjör, uppfinnare, grundare av Hewlett Packard Laboratories samt amatörastronom. Skulle senare leda Project Cyclops.
  • Dana Atchley: Radioamatör, kommunikationsspecialist och affärsman.
  • J. Peter Pearman: Biolog och mötesorganisatör på uppdrag av Space Science Board. Grundade SETI tillsammans med Frank Drake.

De kom fram till den ekvation som idag kallas för Drake-ekvationen och att det finns uppskattningsvis 10000 stycken civilisationer just nu i Vintergatan som vi kan kommunicera med. Den ger ett mått på hur många civilisationer det finns just nu som skulle kunna kommunicera med dig. Fast bara med simplex eftersom det inte går att svara inom rimlig tid för att ha en konversation. Den naturligaste konversationen när man inte har avtalat möte är via vätets grundtillstånd på våglängden 21 centimeter.

Radioastronomin utvecklades under andra hälften av 1900-talet då högfrekvenselektronik utvecklades.

Det är lättare för andra civilisationer att ta kontakt med oss eftersom flera av dem troligtvis är mycket mer utvecklade.

Project Cyclops

Astronomen Su-Shu Huang (1915-1977), som även medverkade på Delfinordensmötet i Green Bank år 1961, insåg dock att civilisationer rimligtvis inte aktivt och kontinuerligt skickar ut starka riktade signaler i lämpliga riktningar till andra potentiella civilisationer med ändamålet att de skall upptäckas av andra civilisationer efter hundratals år. Och därefter kanske få ett svar skickat som tar lika lång tid att skicka tillbaka. Och som förutsätter att den ursprungliga sändaren fortfarande lyssnar. Dels för att det är ett tidsineffektivt sätt, det finns bättre sätt och man inte vet med säkerhet att alla som kan ta emot signalen kommer att ha goda avsikter.

Huang insåg att det är mer effektivt att lyssna efter resterna från andra civilisationers elektromagnetiska kommunikation. Resultatet blev Project Cyclops. Det använder fasstyrda antenner i ett fält för att förbättra detekteringsförmågan hos ett enskilt radioteleskop många gånger om. Mängden fasstyrda antenner kan byggas ut tills dess att de har tillräcklig kapacitet att detektera elektromagnetiska signaler med några Watt styrka hos de önskvärda stjärnsystemen.

Project Cyclops implementerades officiellt inte med argumentet att det det skulle bli för dyrt med 10 miljarder USD i 1971 års penningvärde. Argumentationen var dock att man kunde bygga fler radioteleskop gradvis och på så sätt förbättra prestandan. Priset på datorkraft för signalbehandling och mikrovågsteknologi har dock gått ner i pris sedan dess.

Karl Janskys Very Large Array byggdes år 1973 till 1980 och är just den typ av teleskop som efterfrågades i projekt Cyklops. Den användes dock inte officiellt till detta ändamål. Sedan dess har radioteleskop som ALMA kommit till som kostade ca 10 miljarder SEK.

På 1950-talet så utvecklade Roger Jennison (1922-2006) "Closure phase" interferometern som möjliggjorde interferometri när det finns förseningsfel. Då blev det plötsligt möjligt att på konstgjord väg förlänga ett astronomiskt teleskops diameter. Det krävs minst tre teleskop för att metoden skall fungera. Först använde Jennison metoden på de tre optiska teleskopen i Jodrell Bank. Han insåg dock snart att metoden passar bättre på radioteleskop. Det skulle dock komma att dröja tills år 1974 då metoden tillämpades på radioteleskop i Very Long Baseline Array (VLBA). Som byggdes till den i jämförelse med Project Cyclops uppskattade relativt beskedliga kostnaden av 80 miljoner USD.

År 2018 så kopplades radioteleskop över hela Jorden ihop till att forma Event Horizon Telescope (EHT) vars ändamål var att titta på intergalaktiska svarta hål. År 2019 var analysen av datan klar och händelsehorisonten hos ett svart hål kunde för första gången observeras.

Arecibo-meddelandet

Arecibo-meddelandet[17] skickades i november månad år 1974 ifrån Arecibo-teleskopet i Puerto Rico. Vilket var Jordens största enskilda teleskop fram tills dess att ett större byggdes i Kina år 2016[19]. Meddelandet skickades av två skäl.

  1. För att påvisa möjligheten att skicka ett meddelande genom den interstellära rymden som är avkodningsbar och förståbar.
  2. Att visa att mänskligheten hade nått en teknisk mognad att göra det.

Det var omkring 200 personer på plats vid Arecibo-teleskopet när signalen skulle skickas. Det gigantiska teleskopets sändtagare flyttades. Vilket var mäktigt i sig. Teleskopet riktades in mot 300000 stycken stjärnsystem i Magellanska Molnet ca 25000 ljusår bort. Signalen från teleskopet började med att bärvågen slogs på under ett fåtal signaler för att förbereda eventuella lyssnare på den. Sedan började meddelandet som var frekvensmodulerat på två olika frekvenser Binary Frequency Modulation (BFM) med tio (10) Hertz frekvens. När meddelandet var skickat grät de flesta enligt Frank Drake eftersom det var en känsla av att den gigantiska maskinen pratade med andra civilisationer.

Konsekvenser av Arecibo-meddelandet

En spannmålscirkel uppstår vid radioobservatoriet i Chilbolton, England, 27 år efter det att Arecibo-meddelandet skickades[20]. Meddelandet i spanmålscirkeln liknar det som skickades. Fast med väsentliga skillnader. Som tyder på att det är de Grå från Zeta Reticuli B 39,5 ljusår som har gjort sädescirkeln. Tidpunkten inte är logisk för en signal som har skickats begränsad till ljusets hastighet. Men signaler kan färdas i hastighet större än ljusets. Tiden är inte heller kausal så man kan resa tillbaka i tiden för att göra Och de Grå har dessutom en närvaro på Jorden som möjliggör detta så de skulle kunna ha konstruerat meddelandet baserat på information som de fått på Jorden även om de fysiskt inte har detekterat signalen. Loben för meddelant från Areciboteleskopet riktades mot Stora Magellanska Molnet. Zeta Reticuli ligger ganska nära Stora Magellanska Molnet på himlen så det är inte omöjligt att de ligger innanför signalens lob.

Utforskandet av interstellära resor

Att kunna transportera sig mellan planeter i olika stjärnsystem är fundamentalt för en avancerad civilisation eftersom det möjliggör mycket större möjligheter till bl a handel, socialt samt kulturellt utbyte och teknologi. Därför är det fullt förståligt att detta har gett upphov till stort intresse av många aktörer på en planet som Jorden sedan lång tid tillbaka.

Roswell-incidenten

År 1947 sköts två ETVer ner vid Area 51 vid Roswell i New Mexico, USA. Farkosterna tillhörde Grå från Zeta Reticuli. Dessa farkoster var troligtvis en gåva till nazisterna i det Militär Industriella Komplexet från den Mörka Alliansen av Tre för att rekonstruera utan att det väsentligen bryta mot Galaktiska Federationens primära direktiv. Den ena farkosten återfanns inom några timmar. Underrättelsetjänsten gjorde en avledningsmanöver för press och allmänhet från det mer intressanta objektet till det mindre intressanta.

Ombord fanns mängder av teknologi såsom optiska fiber, integrerade kretsar, kardborreband och nollpunktsteknologi som kunde rekonstrueras med pengar i hemliga projekt. Detta blev startskottet för USAs konstruktion av ARVer även om de hade ett antal kraschade rymdskepp i sin ägo sedan tidigare från olika händelser. En överlevande EBE visade all teknologi för militären. När teknologin senare kommersialiseras för den civila sektorn kunde pengar för utvecklingen tas ut ytterligare en gång.

Integrerade chip blev en nödvändighet för att lyckas med månlandningen år 1969 eftersom datorsystem annars baserade på elektronrör hade blivit för fysiskt stora, lett till för mycket värmeutveckling samt för dålig tillförlitlighet[10].

Metriken för överljushastighet upptäcks & utforskas

Överljusfart FTL bryter till synes emot relativitetsteorins lagar. År 1994 upptäckte dock den mexikanska teoretiska fysikern Miguel Alcubierre (1964- ) en metrik[12] till den allmänna relativitetsteorin som tillåter t ex ett rymdskepp att surfa inuti en bubbla av krökt rum kallat hyperrelativistiskt lokaldynamiskt rum. Trots att farkosten rör sig med en hastighet baserat på avstånd dividerad med upplevd tid är högre än ljusets hastighet i vakuum så står farkosten i stort sett still.

Avslöjande av rymdprogram

År 2019 sker ett avslöjande av rymdprogram i och med att president Trump uttalar sig om skapandet av en Rymdstyrka. Det inkluderar bland annat släppandet av patent som möjliggör interstellära resor. Det är troligtvis även en del i en maktkamp mot Kina där USA vill äga patenten på teknologi som Kina annars kommer att ta. Som en del av avslöjanden så publicerade Förenta Staternas Flygvapen och Flotta år 2016 flera helt otroliga patent i namnet Salvatore Pais (betyder fritt översatt "landsräddare"). Pais uppges vara född i Rumänien, har gjort sin doktorsavhandling i USA men en genomläsning av doktorsavhandlingen är inte skriven i alls samma stil som något av patenten från år 2016.

Redan år 1985 skapade USA den första rymdstyrkan som officiellt existerade fram tills år 2002. Ryssland skapade sin första Rymdstyrka år 1992 som år 2014 uppskattades bestå av 150000 man. Kina har kommit långt med sin rymdstyrka som har utvecklats målmedvetet av Djupa Staten sedan 1960-talet för att utmana USA i rymden där de har en svaghet i sin annars kraftfulla spektrumdominans[21].

Världen är en datorsimulering

Matematikern och filosofen Rene Descartes (1596-1650) funderade på i boken "Meditationes de Prima Philosophia", som kom ut år 1641, om den uppfattade världen verkligen existerar. Han tänkte sig även att en ond demon fick oss att få felaktiga uppfattningar om världen. Descartes dog av lunginflammation medan han var i tjänst åt Drottning Kristina av Sverige.

Helsingborgaren Niklas Boström (1973- ) doktorerade, efter omfattande studier i Göteborg, Umeå samt Stockholm, vid London School of Economics år 2000 och är professor i filosofi vid University of Oxford sedan år 2008. Han skulle komma att bli en pionjär och världsauktoritet inom området att Universum skulle vara en simulering. Året efter att han blev professor, år 2001, skrev han artikeln "Are you living in a Computer Simulation?"[13] som kom att inspirera andra framstående personer som George Smoot (1945- ) och Elon Musk (1971- ). Boström var även en pionjär inom att varna för farorna med AI.

Momentan kommunikation

Tankekraft genom utskickande av skalära elektromagnetiska vågor, med lägre frekvens än de som hjärnan genererar normalt sett, som ofta uppstår vid meditativt tillstånd. Energin hos dessa skalära vågor försvagas inte med avståndet och är inte begränsad till ljusets hastighet utan är ögonblicklig.

Bells sats bevisas experimentiellt

John Bell (1928-1990) ansåg att EPR-paradoxen inte var utlöst trots att det gått 30 år sedan paradoxen skapades och kvantmekaniken användes väldigt framgångsrikt inom fysik och teknik. Han jobbade kvällstid med att försöka att lösa ut paradoxen ur EPR. Detta eftersom det inte var legitimt inom vetenskapliga kretsar att forska om detta ämne. År 1964 skrev han artikeln "On the Einstein Podolsky Rosen Paradox"[4] som publicerade i en marginell vetenskaplig journal.

År 1982 så utförde Alain Aspect (1947- ) Bells testexperiment som bevisar att EPR[15] stämmer.

År 2018 visade forskare ledda av Anton Zeilinger vid Universitetet i Wien att kvantsammanflätning stämmer väldigt bra och begränsade möjligheterna för valfriheten hos öglan[17], [18]. Forskarna använde ljuset från en kvasar 7,8 miljarder ljusår bort och en annan 12,2 miljarder ljusår bort för att bestämma mätningarna på par av sammanflätade fotoner som togs emot av Telescopio Nazionale Galileo och William Herschel Telescope. De fann korrelationer bland fler än 30000 par elektroner till en grad som vida överstiger gränsen som Bell ursprungligen beräknade för den klassiskt baserade mekanismen.

Troligtvis är Bells sats och andra framsteg inom kvantmekaniken undertryckta eftersom de har applikationer inom underrättelser och militär som bara får utforskas inom USAPs. Som kvantdatorer och utrustning för momentan kommunikation på godtyckligt avstånd.

Kvantsammanflätning

EPR-paradoxen kommer till

Albert Einstein (1879-1955) var väldigt negativ till kvantmekanikens lagar och att de skulle vara icke bestämbara. "Gud spelar inte tärning" var ett berömt uttalande av honom. Varje invänding och tankeexperiment han hade lyckades dock Niels Bohr (1885-1962) och hans kollegor förklara[1]. En invändning som Bohr dock inte lyckades förklara var ett (paradoxalt) tankeexperiment tillsammans med Boris Podolsky (1896-1966) och Nathan Rosen (1909-1995) som nu förkortas EPR[9] efter de tre männen som kom på det.

Svarta hål som hologram

Stephen Hawking (1942-2018), som upptäckte Hawkingstrålningen, hade en utdragen argumentation framförallt med Leonard Susskind (1940- )[7]. Susskind ansåg att information som faller in i ett svart hål lagras på den apparenta horisonten och konserveras. Hawking antog att informationen åkte in i det svarta hålet och försvann för evigt. År 2010 upplöstes bataljen där Susskind gick segrande. Information som faller in på ett svart hål försvinner inte utan lagras på den apparenta horisonten i from av ett kodat hologram där ytan hos det svarta hålet utgör enormt mycket informationslagring. I form av kodad data. Susskind har skrivit en bok om denna "batalj" och dess upplösning[7].

Stormen

Vår planet Terra och stora delar av Solsystemet har varit kontrollerade av Nebu sedan ca 5800 år sedan. Undantagen har framförallt varit Venus, i en högre medvetandedensitet, och Jupiter där "Ashtar Command" har en stor militärstation. År 2017, ungefär i samband med Donald Trumps tillträde som President av Förenta Staterna, så började Jordalliansen rensa upp Djupa Staten genom förseglade åtal. Galaktiska Federationen av Världar (GFV) började rensa upp Jordens inre från negativt orienterade utomjordingar. År 2020 började Galaktiska Federationen av Världar omfattande militära operationer vid Månen. I mars månad år 2021 hade Månen befriats och själsskördemaskinen där deaktiverats. I oktober månad år 2022 hade Djupa Statens ledare Anunnakin Enlil och Ciakharreptiliern Pindar besegrats av Galaktiska Federationen av Världar och ställts inför rätta av Intergalaktiska Konfederationen.


Källor:
[1]: "A very short introduction to Astrobiology", David C. Catling, Oxford University Press, 2013-10-24.
[2]: "An introduction to Astrobiology (3rd Edition)", David Rothery, Iain Gilmour & Mark Sephton, Cambridge University Press, 2018-03.
[3]: Wikipedia, "Nicolaus Copernicus", 2019-03-02.
[4]: Wikipedia, "Giordano Bruno", 2019-03-02.
[5]: Otto Struwe, Sky & Telescope, February 1955, page 137-">"Life on other Worlds", (1,3 MiB).
[6]: Wikipedia, Francis Crick - 1951-1953: DNA structure, 2019.
[7]: Wikipedia, "Fermi paradox", 2019-03-02.
[8]: Wikipedia, "Zoo hypothesis", 2019-03-02.
[9]: Wikipedia, "Rare Earth hypothesis", 2019-09-04.
[10]: Tompkins, William Mills: "Selected by Extraterrestrials", CreativeSpace Independent Publishing Platform, 2015-12-09.
[11]: Wikipedia, "Rare Earth hypothesis", 2019-11-04.
[12]: Wikipedia, "Alcubierre drive", 2019-11-04.
[12]: Wikipedia, "René Descartes", 2019-11-07.
[13]: Nick Boström, Are you living in a Computer Simulation?, Philosophical Quaterly 2003, Vol. 53, No. 211, p 243-255.
[14]: The Simulation Argument, 2019-11-07.
[15]: Nick Bostrom Home Page, 2019-11-07.
[16]: Wikipedia, "Miller-Urey experiment", 2019-12-04.
[17]: IMDb: "Strange Signals from outer Space!", 2017-05-16.
[18]: Wikipedia, "René Descartes", 2019-11-07.
[19]: Space.com, "China is opening the world's largest radio telescope up to international scientists", 2020-12-18.
[20]: BibliotecaPleyades.net, "The Chilbolton Crop Glyphs", 2001-.
[21]: Salla, Michael: "Rise of the Red Dragon", Exopolitics Consultants, ISBN: 978-0998603858, 2020-04-19.

Tillbaka till Kosmologikas hemsida

© Copyright 2018- Christian Målmark E-postadress

Nästa sida
Copyright © www.kosmologika.net. Materialet får skrivas ut och användas för personligt bruk. Användning i undervisnings- eller kommersielltsyfte kräver skriftligt tillstånd. Läs mer här: https://www.kosmologika.net/Copyright.html.