Astrobiologins utveckling

Astrobiologi

Astrobiologin har gått från mer filosofi till mer vetenskap under de senaste årtusendena och speciellt de senaste årtiondena.

Filosofer kommer fram till att Jorden är världens mittpunkt

Filosofer har under årtusenden i perioder filosoferat om liv på andra ställen.

Filosofen Thales (624 fKr - 548 fKr), som grundade den västerländska filosofin 600 år fKr, ansåg att det borde finnas många världar med liv.

Metrodorus ansåg 400 år fKr att det liksom ett vetefält har mer än en vetestång så bör ett oändligt universum ha mer än en levande värld.

Platon (ca 425 fKr - 348 fKr) och Aristoteles (384 fKr - 322 fKr) gick dock segrande ur denna teologiska kamp runt 350 f Kr med åsikten att Tellus är unik och är i mitten av Universum. Aristoteles publicerade i "On the Heavens" där han skrev att till skillnad från fysiken på och runt Jorden så är fysiken längre bort helt mekaniskt styrd och fixplaneterna går i perfekta cirklar.

Claudius Ptolemaeus (100-170), som bodde och verkade i Alexandria i Egypten under Romarrikets era, publicerade ca år 150 eKr "Almagest" där allt går i perfekta cirklar utanför Saturnus. En åsikt som stödde Aristoteles åsikt och som bestod i mer än 1000 år. Anledningen till de perfekta cirklarna kan rimligtvis komma av att både Solen och Månen är runda. Hade vi levt på Mars, som har de irreguljärt formade månarna Phobos och Deimos, så hade vi troligtvis inte anammat fixsfären lika länge som Homo Sapiens nu gjorde.

Den vetenskapliga revolutionen och den heliocentriska världsbilden

På 1400-talet började den vetenskapliga revolutionen ta fart med centrum i Italien där Bologna blev det första universitetet. Detta efter en lång mörk medeltid präglad av kristendom.

Nikolaus Kopernikus (1473-1543), utbildar sig i Italien och blir inspirerad av arabiska vetenskapsmän som under den mörka medeltiden inom kristendomen har fortsatt utveckla världsbilden. Kopernikus har självbevarelsedrift och publicerar först när han var döende sitt livsverk "De revolutionibus orbium coelestrium" ("Omloppet av himlakroppar"). Där är Solen i mitten och planeterna ut till Saturnus går i omloppsbana runt Solen. För säkerhets skull så tillägnar han verket till den sittande påven Paulus III. Kopernikus levde sina sista år i Frombork vid Östersjön.

Giordano Bruno and me at Campo di Fiori

Giordano Bruno (1548-1600) ansåg att inte Nikolaus Kopernikus hade gått tillräckligt. Och han var rebell av naturen. Han trodde på den heliocentriska världsbilden och till och med att det finns andra solar med planeter runt sig som har liv. Bruno förbannades av Lutheranerna i Tyskland, Kalvinisterna i Schweiz och katolikerna i Rom. Men han fick bl a föreläsa vid Oxford. Giordano spred insikten att Solsystemet bara är ett av nästan oändligt många. Till slut så fängslades han av Inkvisitionen. Kyrka och stat var under denna tidsålder ett. Han satt i fängelse i åtta år och torterades. Och brändes till slut på bål på Campo di Fiori i Rom. Det finns idag en staty efter Bruno på platsen där han brändes.

Med insikten att Jorden roterar runt Solen, som Kopernikus och Bruno hade etablerat, fick tankar på liv på andra ställen ett uppsving. Johannes Kepler (1571-1630) trodde på bebodda planeter. Christiaan Huygens (1629-1695) skrev år 1698 i boken "Cosmotheoros" om att alla solar som finns där ute måste ha mängder av planeter med egna växter och djur. År 1755 var utomjordiskt liv så vanligt att Immanuel Kant (1724-1804) skrev om intelligenta jupiterbor och amorösa venusianer.

Kemin för att skapa grundläggande liv, enligt Charles Darwin (1809-1882) år 1871, är att det möjligtvis svårt att skapa när det väl finns liv i form av bakterier.

Giovanni Schiaparelli (1835-1910) pratade om ”Canali” på Mars vilket visade sig vara optiska illusioner. Det översattes felaktigt från italienskan av Percival Lowell (1855-1916) till kanaler och som argumenterade för intelligent liv på Mars.

Miller-Ureys experiment

Ryssen Alexander Oparin (1894-1980) och britten J B S Haldane (1892-1964) visade på 1920-talet att grundläggande liv har uppkommit utan syre. Det är till och med en förutsättning med en syrefri atmosfär eftersom syret annars konverterar molekylerna, som består delvis av kol, till koldioxid.

Miller-Ureys experiment utfördes år 1952 av Stanley Miller (1930-2007) vid universitetet i Chicago med Nobel-pristagaren Harold Urey (1893-1981) som hjälp och handledare. Vatten värmdes upp i en kolv, så att det avdunstade till gasform. Metan (CH4), ammoniak (NH3) och vätgas (H2) var tillsatta till det slutna systemet. Blandningen utsattes därefter för elektricitet, som användes för att simulera åska. Blandningen kyldes därefter ner och fick kondensera i systemets lägsta punkt. Cykeln började därefter om från nytt. Efter en vecka visar det sig att en väsentlig mängd av kolet, ca 20 %, har omvandlats till tyngre aminosyror som ansamlats som en grå massa i systemets botten. Miller rapporterade år 1996 att elva aminosyror bildas i detta grundläggande experiment. Senare undersökningar av hans prover visar att i själva verket mer än alla de 20 stycken i Jordens naturen förekommande aminosyrorna producerades i Millers experiment.

I naturen är alla dessa 20 stycken aminosyrorna vänsterhänta symmetrimässigt. Det tyder på att alla aminosyrorna i naturen har bildats på samma ställe eftersom vissa av dem de lika gärna hade kunnat vara högerhänta. Eller så behöver alla aminosyrorna passa ihop och de högerhänta har konkurrerats ut. Aminosyror av en viss orientering kan ha utvecklats av en viss polarisering av ljuset från stjärnan. I Tellus och Solsystemets fall kan det polariserande ljuset ha komit från den Wolf-Rayet-stjärna som orsakade nebulosans kollaps som vi bor i. Det är konstaterat att kollapsen inte berodde på en supernova. Miller-Ureys experiment tyder på att aminosyror uppstår lätt ur grundläggande kemi.

Genom s k prebiotisk kemi så slår lättare kemiska molekyler ihop sig till tyngre. Vilket kan bilda aminosyror.

Genomet kartläggs

Erwin Schrödinger (1887-1961) kopplade i boken ”What is life?” liv till entropi tydligare än andra år 1944. Organismer behöver minska sin entropi, för att undvika att det blir för hög, genom att äta växter och växtderivat som har tagit emot fotoner från Solen.

Francis Crick (1916-2004) och James Watson (1928- ) var inspirerade av Schrödingers ”What is life?” när de utvecklade dubbelhelixen runt år 1951 till 1953. Dessutom hade de konkurrens av den framstående kemisten Linus Pauling (1901-1994), som fick Nobelpriset i kemi redan året efter, med att hitta detaljerna om genomet.

Framväxt av livsdefinition

Vetenskapsmännen har historiskt sett haft det svårt att definiera vad som är liv.

Metabolism behövs för att leva och delas in i anabolism, som är uppbyggande av molekyler, och katabolism som är nedbrytande av molekyler för att skapa energi.

Begreppet astrobiologi grundläggs

I artikeln "Life on other Worlds", i februarinumret år 1955 av astronomitidningen Sky & Telescope, användes termen Astrobiologi av ukrainaren Otto Struve (1897-1963). Han tänkte även använda Astrobiologi som titel på artikeln men ansåg att tiden inte var mogen än för en helt ny disciplin av astronomin. Struve var inspirerad av Gerard Kuipers (1905-1973) artikel "Planetary Atmospheres on the Earth and Planets" från 1952, för att beskriva sökandet efter utomjordiskt liv. Även ryssen Gavriil Tikov (1875-1960) var en stark förespråkare för astrobiologin i östblocket.

Astro i astrobiologi kommer delvis från att alla atomer som liv baseras på förutom väte har skapats i stjärnor.

För att anse att en cell är vid liv behövs 1. Metabolism, 2. Halvgenomtränglig cellvägg och 3. Genom.

NASAs definition av liv är studerandet av ursprung, utveckling, fördelning och framtiden för liv i Universum. Det är förmodligen den bästa definitionen av liv som har formulerats.

Sällsynta Jorden-hypotesen

Sällsynta Jorden-hypotesen, Rare Earth hypothesis på engelska, började år 1853 i och med boken "On the plurality of life" kom ut. Då var den motiverad av kyrkans makt genom att anse kunna motivera att det bara finns en gud; den kristna guden. Finns det flera planeter med liv skulle kyrkans makt inskränkas betänkligt. Idag är det andra faktorer som motiverar Rare Earth-hypotesen. Men i grund och botten handlar det fortfarande om makt.

År 2000 kommer boken "Rare Earth: Why complex Life is uncommon" ut som väcker denna åsikt på nytt. Den skrivs av geologen Peter Ward och astronomen Donald Brownlee.

Ekvationen för Rare Earth-hypotesen är väldigt intressant eftersom den vid en närmare anblick visar sig motverka hypotesens syfte och att det finns enormt mycket liv i både Vintergatan och Universum enligt denna.

Exoplaneter upptäcks

Planeter utanför vårt solsystem har upptäckts tack vare bättre mätinstrument och mätmetoder framförallt utvecklade av Gordon Walker (1935- ) och Bruce Campbell (1946- ). År 1992 publicerade den polske astronomen Aleksander Wolszczan (1946- ) och Dale Frail artikeln om den första s k exoplaneten genom att studera omloppstiden hos dubbelpulsaren PSR 1257+12. Sedan dess (2019-01) har mer än 4000 st exoplaneter upptäckts och mer än 30 stycken som har mindre massa än två jordmassor inom den beboliga zonen. Det har funnits och finns går väldigt systematiska planer på att hitta jordlika planeter med atmosfärer med Kepler, TESS och JWST.

Mängder av exoplaneter har upptäckts från 1990-talet som kan ha liv. Med början runt neutronstjärnor med början av polacken Aleksander Wolszczan (1946- ) år 1992. År 2013 sköts satelliten Kepler upp och kom att bli den mest framgångsrika satelliten sedan HST.

År 2018 sköts TESS (Transiting Exoplanet Survey Satellite) upp som studerar hela omgivningen runt Tellus upp till ca 1000 ljusår bort TBC.

Fermiparadoxen

Enrico Fermi (1901-1954) diskuterade en dag i början av 1950-talet på väg till lunch, under tiden vid Los Alamos National Laboratory, tillsammans med kollegorna Emil Konopinski, Edward Teller och Herbert York en tecknad serie där utomjordingar skämtsamt beskylldes för att ligga bakom försvinnandet av kommunala soptunnor. Fermi sade "Var är alla (utomjordingar)?" vilket alla i sällskapet omedelbart förstod vad han menade med. Enrico gjorde snabbt några överslagsberäkningar och kom fram till att Jorden bör ha blivit besökt för länge sedan flera gånger om. Detta ledde till paradoxens namn.

Konstantin Tsiolkovsky (1857-1935), som var pionjär inom rymdfart i Sovjetunionen, funderade på denna paradox under 1930-talet. Tsiolkovsky var även fast troende att liv utanför Jorden finns. I ett icke publicerat manuskript från år 1933 argumenterade han att Jorden borde vara besökt för länge sedan och att anledningen till att vi inte ser dem är att mänskligheten inte är redo än för kontakt med högre stående varelser. Han kallade detta för Zoo-hypotesen.

Zoo-hypotesen återspeglar sig även i science fiction serien "Star Trek" där den intergalaktiska Federationen har som princip att inte inkräkta på planeter som inte har uppnått en viss mogenhet.

Astrologi i Indien

Yoga Sutras av Patanjali III.25 sade 1000 år före Kristus födelse att "Kunskap av det lilla, det gömda, eller det avlägsna, (fås) genom att rikta ljuset av överpsykisk kunskap".

Hydrotermiska utlopp upptäcks

År 1979 upptäckte forskare från Scripps Institution of Oceanography en svart rökare (black smoker) utanför Mexikos kust på 2600 meters djup. Svarta rökare tillhör numera begreppet hydrotermiska utlopp. Troligtvis uppstod de första livsformerna på en planet inte på land utan på havets botten där varma källor, uppvärmda utav magna ifrån jordens inre, släpper ut varmt energirikt vatten och mineraler. Dessa livsformer levde alltså inte på ljus utan på värme.

Liv uppkommer troligtvis lättast vid ytan i hav där vatten utblandad med andra kolbaserade ämnen samverkar med atmosfären och elektriska urladdningar mellan dem. Detta kan leda till att att mer komplicarade kemiska strukturer som aminosyror - som är grunden för livet på Jorden - bildas.

Panspermia - Hur liv sprids i Universum

Panspermia har funnits som teori åtminstone sedan 500 f Kr i skrifter av den grekiska filosofen Anaxagoras (510-428 fKr); vilket är anmärkningsvärt tidigt. Lord William Thomson Kelvin (1824-1907) samt Hermann von Helmholtz (1821-1894) föreslog på 1870-talet att sporer transporteras genom rymden med meteorer.

Det är intressant nog flera svenskar som har haft framstående synpunkter om panspermia. Svenskarna Jöns Jacob Berzelius (1779-1848) och Svante Arrheius (1859-1927) var intressant nog två en handfull vetenskapsmän som är kända för att ha fört fram panspermia som teori. publicerade år 1908 boken "Worlds in the making: The evolution of the Universe" som lade fram att liv i form av sporer kan överleva i rymden och spridas från ett stjärnsystem till ett annat. Sporer som driver runt i övre atmosfären kan tvingas ut i rymden av strålningstrycket från stjärnan. Till slut kan sporer falla ner på en annan planet.

År 1996 upptäcktes meteoriten Allan Hills 84001, förkortad ALH84001, på Antarktis is. Det visade sig att den kom ifrån Mars och har tecken på mikrofossiler. D v s liv som har dött och brutits ner i stenen. Det fick stor uppmärksamhet i media när den då sittande presidenten Bill Clinton gjorde ett officiellt pressuttalande om det[4], [5]. Senare gjordes det dementier om meteoritens innehåll med argumentet att den inte tillhör en officiell klass av meteoriter ifrån Mars. En ny undersökning tio år senare visade dock på nytt att den innehåller fossiliserat liv. Undersökningar av Mars-meteoriter visar att i stort sett alla innehåller tecken på liv.

Utforskandet av kiselbaserade livsformer

Utforskandet av kiselbaserat liv genomgår en revolution just nu. Datorer, robotar och artificiellt intelligens genomgår en disruption just nu som kan få större konsekvenser än vad de flesta inser. Niklas "Nick" Boström (1973- ), professor i filosofi vid Oxford University och från Helsingborg, var en av de första att inse potentialen med artificiell intelligens.

Det finns bara hundratalet grundämnen i det periodiska systemet och av dessa är helt klart kol det grundämne som kan leda till komplicerade kemiska strukturer (se t ex på Buckmeister bollen). I andra universa kanske lågenergifysiken är väldigt annorlunda och en helt annan uppsättning grundämnen existerar där inte kol finns med.

Penroses koppling mellan fotonenergi och entropi

Vad är det som ger energin åt livet? Roger Penrose (1931- ) beskrev i sin bok "Emperors Mind" att en punktformad het källa på himlen är en nödvändighet för liv. Detta eftersom entropin från liv annars inte skulle ha någonstans att ta vägen. Detta kan kallas för entropiprincipen.

Satelliter för att hitta exoplaneter utvecklas

En metod, som framgångsrikt utforskats av rymdteleskopet Kepler och TESS är att hitta planeter av rätt typ genom att observera tecken på ändringar i stjärnans ljusstyrka som betyder att den förmörkas av planeter i omloppsbana runt stjärnan. Genom att se det elektromagnetiska spektrat hos stjärnan, hur ljusstark den är och avståndet till den så kan massan hos stjärnan beräknas. Genom att se hur ofta som stjärnan förmörkas och hur mycket den förmörkas så kan massan, radien på omloppsbanan och diametern hos planeten beräknas. Då kan även densiteten beräknas (planeter mestadels bestående av metaller med högre densitet än gaser är vad som behövs). Det sista steget är att detektera atmosfären hos planeten och ta spektrumet hos det. Vid detekterandet bör även polarimetri användas. Finns syre i atmosfären är det ett ganska säkert tecken på liv eftersom liv avger syre som en restprodukt. För att kunna ta spektrat hos en exoplanet behövs rymdteleskopet Darwin.

Frank Drakes ekvation tas fram

Giuseppe Cocconi (1914-2008) och Philip Morrison (1915-2005) publicerade i septembers utgåva år 1959 av tidskriften Nature artikeln “Searching for Interstellar Communications”. De argumenterade där att radioteleskopen har blivit tillräckligt känsliga för att fånga upp sändningar från civilisationer kring andra stjärnor. Och att vätets våglängd på 21 cm kan vara en lämplig våglängd för att göra detta eftersom väte är så vanligt.

Två månader senare argumenterade Harvard-professorn Harlow Shapley (1885-1972) för att antalet bebodda planeter i Universum borde vara i storleksordningen 100 miljoner baserat på hur många stjärnor det finns och hur stor sannolikhet det bör vara för att liv skall uppstå på planeter runt dessa.

Sju månader efter Cocconi-Morrison-artikeln gjorde Frank Drake den första systematiska sökningen efter utomjordiska signaler i ett projekt han kallade Ozma. Han använde 25 meters-teleskopet i Green Bank, West Virginia, som då var bäst på Jorden för detta till att övervaka vätelinjen hos de två närliggande Sol-liknande stjärnorna Epsilon Eridani och Tau Ceti under sex timmar per dag under tre månader. Detta ledde till det numera berömda “Delfinordensmötet” vid Green Bank år 1961 där följande deltagare var med:

  • J. Peter Pearman: Biolog och mötesorganisatör på uppdrag av Space Science Board. Grundade SETI tillsammans med Frank Drake.
  • Frank Drake (1930- ): Radioastronom, grundare av SETI och initiativtagare till mötet.
  • Philip Morrison (1915-2005): Professor i fysik vid MIT.
  • Dana Atchley: Radioamatör, kommunikationsspecialist och affärsman.
  • Melvin Calvin (1911-1997): Kemist och Nobelpristagare i kemi senare samma år som mötet ägde rum.
  • Su-Shu Huang (1915-1977). Radioastronom som hade doktorerat under Otto Struve och myntade begreppet beboelig zon runt stjärnor.
  • John C. Lilly (1915-2001): Läkare, psykoanalytiker som forskade om kommunikation mellan människor och djur som delfiner och apor.
  • Bernard Oliver (1916-1995): Elektronikingenjör, uppfinnare, grundare av Hewlett Packard Laboratories samt amatörastronom. Skulle senare leda Project Cyclops.
  • Carl Sagan (1934-1996): Astronom och folkbildare bl a via programmet "Cosmos". Trodde öppet på utomjordiskt liv vid denna tidpunkt men bytte senare officiellt åsikt.
  • Otto Struve (1897-1963): Astronom, talanghittare och folkbildare via Sky & Telescope som grundade begreppet astrobiologi. Trodde på utomjordiskt liv i överflöd.

De kom fram till den ekvation som idag kallas för Drake-ekvationen. Den ger ett mått på hur många civilisationer det finns just nu som skulle kunna kommunicera med dig. Fast bara med simplex eftersom det inte går att svara inom rimlig tid för att ha en konversation.

Radioastronomin utvecklades under andra hälften av 1900-talet då högfrekvenselektronik utvecklades. Radioteleskop med kodade meddelanden. Det är troligtvis lättare för andra civilisationer att ta kontakt med oss eftersom flera av dem troligtvis är mycket mer utvecklade.

Project Cyclops

Astronomen Su-Shu Huang (1915-1977), som bl a medverkade på Delfinordensmötet i Green Bank år 1961, insåg dock att det skulle bli för jobbigt för civilisationer att kontinuerligt lyssna efter signaler från andra civilisationer som är ämnade att detekteras av andra civilisationer. Och att civilisationer rimligtvis inte aktivt kontinuerligt skickar ut starka riktade signaler i lämpliga riktningar till andra potentiella civilisationer för att de möjligtvis skall ta emot signalerna om tiotals eller hundratals år. Utan att det är troligt att få svar. Som i sin tur är svår att ta emot.

Det är mer effektivt att lyssna efter resterna från andra civilisationers elektromagnetiska kommunikation. Resultatet blev Project Cyclops. Det använder fasstyrda antenner i ett fält för att förbättra detekteringsförmågan hos ett enskilt radioteleskop många gånger om. Mängden fasstyrda antenner kan byggas ut tills dess att de har tillräcklig kapacitet att detektera elektromagnetiska signaler med några Watt styrka hos de önskvärda stjärnsystemen.

Project Cyclops implementerades officiellt inte med argumentet att det det skulle bli för dyrt med 10 miljarder USD i 1971 års penningvärde. Argumentationen är dock att man kunde bygga fler radioteleskop gradvis och på så sätt förbättra prestandan. Priset på datorkraft för signalbehandling och mikrovågsteknologi har dock gått ner i pris sedan dess.

Karl Jansky Very Large Array byggdes år 1973 till 1980 och är just den typ av teleskop som efterfrågades i projekt Cyklops. Den användes dock inte officiellt till detta ändamål. Sedan dess har radioteleskop som ALMA kommit till.

På 1950-talet så utvecklade Roger Jennison (1922-2006) "Closure phase" interferometern som möjliggjorde interferometri när det finns förseningsfel. Då blev det plötsligt möjligt att på konstgjord väg förlänga ett astronomiskt teleskops diameter. Det krävs minst tre teleskop för att metoden skall fungera. Först använde Jennison metoden på de tre optiska teleskopen i Jodrell Bank. Han insåg dock snart att metoden passar bättre på radiotelskop. Det skulle dock komma att dröja tills år 1974 då metoden tillämpades på radioteleskop i Very Long Baseline Array (VLBA). Som byggdes till den i jämförelse med Project Cyclops uppskattade relativt beskedliga kostnaden av 80 miljoner USD.

År 2018 så kopplades radioteleskop över hela Jorden ihop till att forma Event Horizon Telescope (EHT) vars ändamål var att titta på intergalaktiska svarta hål. År 2019 var analysen av datan klar och eventhorisonten hos ett svart hål kunde för första gången observeras.

Utforskandet av interstellära resor

År 1947 sköts två ETVer ner vid Area 51 vid Roswell i New Mexico, USA. Detta möjliggjordes av två förutsättningar. Flygbasen var den första på Jorden som var kärnvapenbestyckad vilket gjorde att utomjordingar drogs dit för att övervaka kärnvapnen. Den andra faktorn var att militären hade utvecklat teknologi baserad på longitudinella skalära elektromagnetiska vågor. Ett teknologi som utarbetades av Nikola Tesla (1856-1943), han kallade för dödsstrålen, skrevs mycket om i pressen och hade tagits ifrån Tesla i och med hans död år 1943. När detta vapen riktades mot de utomjordiska farkosterna så sattes styrsystemen ur spel och farkosterna kraschade inte långt därifrån. Den ena farkosten återfanns inom några timmar. Den andra tog det över ett år innan en bonde fann den på sitt jordbruk.

Ombord fanns mängder av teknologi såsom optiska fiber, integrerade kretsar, kardborreband och nollpunktsteknologi som kunde rekonstrueras med pengar i hemliga projekt. Detta blev startskottet för USAs konstruktion av ARVer även om de hade ett antal kraschade rymdskepp i sin ägo sedan tidigare från olika händelser. En överlevande EBE visade all teknologi för militären. När teknologin senare kommersialiseras för den civila sektorn kunde pengar tas ut ytterligare en gång.

Integrerade chip blev en nödvändighet för att lyckas med månlandningen år 1969 eftersom datorsystem annars baserade på elektronrör hade blivit för fysiskt stora, lett till för mycket värmeutveckling samt för dålig tillförlitlighet[10].

Överljusfart bryter emot relativitetsteorins lagar. År 1994 upptäckte dock den mexikanska teoretiska fysikern Miguel Alcubierre (1964- ) en metrik[12] till den allmänna relativitetsteorin som tillåter t ex ett rymdskepp att surfa inuti en bubbla av krökt rum kallat hyperrelativistiskt lokaldynamiskt rum. Trots att farkosten rör sig med en hastighet baserat på avstånd dividerad med upplevd tid är högre än ljusets hastighet i vakuum så står farkosten i stort sett still.

Världen är en datorsimulering

Matematikern och filosofen Rene Descartes (1596-1650) funderade på i boken "Meditationes de Prima Philosophia", som kom ut år 1641, om den Världen verkligen existerar. Han tänkte sig att en ond demon fick oss att få felaktiga uppfattningar och objekt.

Helsingborgaren Niklas Boström (1973- ) doktorerade, efter utbildning i Göteborg och Stockholm, vid London School of Economics år 2000. Han skulle komma att bli en pionjär och världsauktoritet inom området att Universum skulle vara en simulering. Året efter, år 2001, skrev han artikeln "Are you living in a Computer Simulation?"[13] som kom att inspirera andra framstående personer som George Smoot (1945- ) och Elon Musk (1971- ). Boström var även en pionjär inom att varna för farorna med Artificiell Intelligens (AI).

Att allt som har hänt, och kommer att hända, i världen finns lagrat i Matrisen är ett tecken på att vi lever i en datorsimulering.

Logiskt sett så är det rimligt att de flesta världar är simulerade. Eller alla.

Momentan kommunikation

Tankekraft genom meditativt tillstånd. Denna energi försvagas inte med avståndet och är inte begränsad till ljusets hastighet utan är ögonblicklig.


Källor:
[1]: "A very short introduction to Astrobiology", David C. Catling, Oxford University Press, 2013-10-24.
[2]: "An introduction to Astrobiology (3rd Edition)", David Rothery, Iain Gilmour & Mark Sephton, Cambridge University Press, 2018-03.
[3]: Wikipedia, "Nicolaus Copernicus", 2019-03-02.
[4]: Wikipedia, "Giordano Bruno", 2019-03-02.
[5]: "Life on other Worlds", Otto Struve, Sky & Telescope, February 1955, page 137- (1,3 MiB).
[6]: Wikipedia, Francis Crick - 1951-1953: DNA structure, 2019.
[7]: Wikipedia, "Fermi paradox", 2019-03-02.
[8]: Wikipedia, "Zoo hypothesis", 2019-03-02.
[9]: Wikipedia, "Rare Earth hypothesis", 2019-09-04.
[10]: Tompkins, William Mills: "Selected by Extraterrestrials", CreativeSpace Independent Publishing Platform, 2015-12-09.
[11]: Wikipedia, "Rare Earth hypothesis", 2019-11-04.
[12]: Wikipedia, "Alcubierre drive", 2019-11-04.
[12]: Wikipedia, "René Descartes", 2019-11-07.
[13]: Nick Boström, Are you living in a Computer Simulation?, Philosophical Quaterly 2003, Vol. 53, No. 211, p 243-255.
[14]: The Simulation Argument, 2019-11-07.
[15]: Nick Bostrom Home Page, 2019-11-07.

Tillbaka till Kosmologikas hemsida

© Copyright 2018- Christian Målmark E-postadress

Nästa sida
Copyright © www.kosmologika.net. Materialet får skrivas ut och användas för personligt bruk. Användning i undervisnings- eller kommersielltsyfte kräver skriftligt tillstånd. Läs mer här: https://www.kosmologika.net/Copyright.html.