Christiaan Huygens var ett holländskt geni som levde ett händelselöst men mycket produktivt liv. Han föddes i Haag år 1629 och studerade i Leyden under Frans van Schooten den yngre. Fadern var en framstående statsman. År 1651, vid 22 års ålder, publicerade han en artikel som kritiserade ett arbete om cirkelns kvadratur vilket ledde till Snels trigonometriska förbättring vid beräkning av pi. Han fann tillsammans med sin broder nya och bättre sätt för att slipa och putsa speglar. Han observerade en del, blev den förste år 1655 att upptäckta att Saturnus omgavs av ringar och ej av några stillastående satelliter som Galileo Galilei trodde. Huygens upptäckte också mönstret på Mars (senare kallade "canali" av Schiaparelli) och Saturnus måne Titan (som Huygenssonden snart skall besöka). Hans arbeten inom astronomin ledde indirekt till uppfinningen av pendelklockan som behövdes för att beräkna tiderna hos himlakropparnas rörelse på ett exakt sätt. Inom sannolikhetsläran publicerade han den första boken som handlade om det matematiska begreppet sannolikhet (expectation). Han flyttade till Paris år 1665 för att nyttja en pension som hade getts till honom av Louis XIV. Där fann han år 1668 att den resulterande momentvektorn efter en krock mellan två kroppar är summan av dess separata momentvektorer. År 1673, i Paris, publicerades Huygens viktigaste verk "Horologium oscillatorium" som behandlar pendelklockan, fallande kroppar m m. Christiaan var en av de första som försökte systematisera reglertekniken omkring år 1673. Han flyttade tillbaka till Holland år 1681 där Huygens uppfann det akromatiska okularet. År 1689 besökte han Isaac Newton (1642-1727) i England och kort därefter publicerade han ett arbete om ljusets vågnatur som alltså gick stick i stäv med Newtons uppfattning om att ljus är partiklar (korpuskler). Med denna teori i bagaget härledde han geometriskt lagarna om reflektion och refraktion och förklarade fenomenet dubbelrefraktion. Mest berömd av dessa lagar är Huygens princip som säger att varje punkt längs fronten av en våg vid varje tillfälle kan betraktas som källan för sekundära vågor, som sammantagna vid varje senare tillfälle utgör vågfronten. Christiaan Huygens dog i Haag år 1695.

Källor:
[1]: Wikipedia - Sophie Germain, 2018-01-20.