|
|
Här följer en ordlista med besvärliga ord inom astrofysiken.
- Absolut magnitud: Ett objekts (oftast en stjärnas) apparenta magnitud (skenbara ljusstyrka) på 10 parseks avstånd ifrån observatören.
- Adiabatiskt index: Derivatan som trycket svarar med då densiteten ändras i en stjärna.
Detta mått på materiens motstånd till kompression används för att beräkna stjärnornas interna struktur.
Vid låga densiteter är detta index 5/3 men vid ultrahög kompression, d v s hos relativistiskt degenererad materia, minskar indexet till 4/3.
- Apparent magnitud: Ett objekts skenbara ljusstyrka jämfört med med ögat synliga stjärnors skenbara ljusstyrka från de starkast lysande till de svagast lysande.
Stjärnorna indelades under den Hellenistiska tidsåldern från ett till sex.
Systemet populariserades av Ptolemaios i hans "Almagest".
Solen, som inte var medtagen vid utvecklandet av detta system och därför är mycket starkt lysande, har den apparenta magnituden -26,73.
Det går fem magnituder på en förändring i ljusstyrkan som är 100 gånger.
En magnituds förändring är alltså ln(100)/ln(2,512)=5.
Skalan är logaritmisk eftersom ögats uppfattning är logaritmisk.
- Bifurkationsradie: Skiljeradie hos stjärna som exploderar i en supernova utanför vilken all materia lämnar stjärnan och innanför all materia förr eller senare faller tillbaka på neutronstjärnan.
Ju mer massa som finns innanför bifurkationsradien desto större är sannolikheten att ett svart hål bildas genom en hypernova.
- Birkelandström: Elektriska strömmar som bl a flödar utmed geomagnetiska linjer mellan Jordens magnetosfär till dess jonosfär.
Drivs av solvinden och interplanetära magnetiska fält samt förflyttandet av plasma genom magnetosfären.
- Chandrasekargränsen: Kan vara ett samlingsnamn för Chandrasekharmassa (CM) och Chandrasekharradie (CR).
CM:s radien är dock ej alltid ekvivalent med CR.
- Chandrasekharmassan: Övre gräns för en stjärnas massa i vilken degenererade elektroner står för det utåtriktade tryck som motstår gravitationens inåtriktade verkan orsakad av materia utanför punktens radie.
Beloppet hos Chandrasekharmassan minskar när kvoten mellan neutroner och elektroner ökar samt ökar när rotationshastigheten ökar.
Upptäcktes av Subrahmanyan Chandrasekhar (1910-1995) år 1928.
CM utgör även den största massa som kan kollapsa homologt i en supernova.
- Chandrasekharradien: Radien hos den massa av kärnan vid en supernova som är homolog.
D v s kollapsar som en enhet, eftersom mekaniska signaler ej kan passera ut genom denna gräns.
Chandrasekharradien existerar från kollapsens startpunkt tills dess att chockvågen börjar att röra sig utåt.
Har vissa likheter med schwarzschildradien.
- Chockvåg: Mekanisk tryckvåg där rörelsen färdas snabbare än ljudhastigheten för mediet och där vågen, till skillnad från en vanlig mekanisk våg, inte återställer mediet efter den har passerat.
Den orsakar därför en ljudbang av samma typ som ett snabbt flygplan orsakar när det färdas fram.
Den går att höra även i rymden trots att det annars är i stort sett vakuum.
- Degeneration: Är ett kvantmekaniskt fenomen förklarat av Wolfgang Pauli (1900-1958) till följd av att två partiklar, t ex elektroner, inte kan anta samma kvanttillstånd (t ex spinn).
Degenerationen leder till ett utåtriktat tryck som blir allt mer väsentligt i förhållande till strålningstrycket när gravitationstrycket ökar och leder till att materians temperatur kan gå mot absoluta nollpunkten utan att materian drar ihop sig till en singularitet.>
Enligt Heisenbergs osäkerhetsprincip, som säker att ingen mätning kan genomföras med större precision än en konstant gånger Plancks konstant, är:
Här är ΔD x osäkerheten i positionen och ΔD p osäkerheten i rörelsemängden hos objektet.
Volymen som varje partikel upptar blir därför efter vissa beräkningar:
 .
Ju större trycket är desto större är elektronernas rörelsemängd och därmed hastigheten
 .
Trycket från elektronerna beror därför endast av tätheten, ej av temperaturen som
enligt allmänna gaslagen.
- Deuterium: Väte med en proton och en neutron i kärnan.
- Fibriller: Slingrande, horisontella band av gas som uppträder på Solens yta och antyder närhet till ett aktivt område.
- Flare: Utbrott på stjärna till följd av att energi har lagrats och plötsligt frisläpps.
Är det mest våldsamma fenomenet på Solen.
Energin som upplagrats i de böjda och snodda magnetfälten under stora solfläckar kan plötsligt frigöras explosivt.
Atomer och joner slungas ut och kraftiga chockvågor utbreder sig i solytan och i atmosfären.
En flare sänder ut strålning i extremt ultraviolett, röntgen- och gammastrålning.
Endast mycket intensiva flares kan ses i synligt ljus.
Temperaturen i dessa kan vara 107 Kelvin.
En flare når sin största ljusstyrka endast några minuter efter explosionen och avtar sedan på några minuter eller som mest några timmar.
- Harvardklassifikationen: Indelning av framförallt stjärnor på den s k huvudserien i sju huvudgrupper (O, B, A, F, G, K, M), fyra undergrupper (R, N, S, ?) och en övergrupp (Wolf-Rayet).
- Helioseismografi: Studiet av tryckvågor i stjärnans inre genom observationer av stjärnytans dopplerförskjutning.
- Heliumflash: Hälften av en stjärnas inre heliumbestånd omvandlas till kol på något tiotal sekunder genom trippel-alfaprocessen.
Under denna flash åstadkommer stjärnan en energiutveckling lika stor som hos många miljarder normala stjärnor tillsammans.
- Homolog: Begrepp hämtat/inspirerat av matematiken.
Innebär att något betéer sig på samma sätt.
- Hypernova: Bildandet av ett svart hål ur en neutronstjärna genom att Landau-Oppenheimer-Volkoff massan överskrids.
- Konvektion: Energitransport där energin transporteras genom att materien förflyttas, i stjärnornas fall genom att upphettade gaser stiger medan vid ytan avkylda gaser sjunker för att åter igen uppvärmas.
Är mycket effektiv och utnyttjas i de yttre lagren hos de flesta stjärnor.
- Landau-Oppenheimer-Volkoffgränsen: Den övre massgränsen hos en neutronstjärna.
Överstigs denna räcker inte degenereringtrycket hos neutronerna till utan stjärnan kollapsar till ett svart hål genom en hypernova.
Är uppkallad efter Lev Landau (1908-1968), som i en artikel från år 1937 påstod att neutronkärnor i t ex Solen alstrar värmeenergin när atomer absorberas av neutronkärnan.
Han beräknade en undre gräns för massan hos en sådan neutronkärna. Robert Oppenheimer (1904-1967) samt hans doktorand George Volkoff insåg att Landau hade försummat neutronernas degenerationstryck som gjorde neutronkärnornas minimala massa för liten för att kunna existera i Solen.
De beräknade även i samma artikel en neutronkärnas maximala massa (till mellan 0,5 och flera solmassor) genom att studera neutronstjärnan relativistiskt och med en bättre tillståndsekvation som inkluderade neutronernas degenerationstryck.
- Maxwell-Boltzmannfördelningen: Är en matematisk fördelning som utgör grunden bl a för den kinetiska teorin för gaser som stjärnor kan sägas bestå av.
Olika partiklar i gasen har olika mycket rörelseenergi och därmed hastigheter.
- Neutrino: Är en partikel med mycket liten massa som dock inte är noll och som nästan över huvudtaget inte samverkar med materia normalt sett.
Dess existens förutspåddes av Wolfgang Pauli (1900-1958) och den existerar i tre olika versioner, nämligen elektron-, myon- och tau-neutrino.
Har neutrinon massa så kan det hjälpa till att förklara en stor del av gåtan med den saknade massan.
- Planck-stjärna:
Möjligt objekt som skapas vid studs mot "singulariteten" som bildas vid uppnående av Planck-densiteten.
Heisenbergs osäkerhetsprincip gör att en repulsiv kraft uppstår.
Tidsdilatationen gör att det tar tiotals miljarder år för studsen att inträffa för en observatör utifrån.
- Planetarisk nebulosa: Kallas stjärnor som har kastat av sig stora delar av sin stjärnmassa från i de tidigare yttre lagren till följd av en allt mer intensiv förbränning i stjärnans liv både i centrum av stjärnan samt i skal runt kärnan.
Är uppkallad efter vad de liknar i ett sämre teleskop som användes vid den tid som objekten första gången upptäcktes.
- Protuberanser: Är de vackraste fenomenen på Solen.
Dessa är moln, tuber eller tungor av gas med lägre temperatur och högre densitet än de omgivande gaserna i kromosfären och koronan.
När man ser dem vid solranden ger de ett intryck av eldsflammor.
Temperaturen i protuberanserna är ca 10000 K och ljuset sänds ut i det ultravioletta spektrat.
En del protuberanser är lugna och hänger kvar i koronan i månader, uppehållna av de magnetiska fältlinjerna.
Andra är mer aktiva kortvariga händelser som kan uppvisa dramatiska förändringar på bara några minuter.
De våldsammaste eruptionerna slungar ut gastungor med mycket höga hastigheter till flera hundratusen kilometers höjd.
I en del av fallen kommer gasen att uppnå flykthastigheten.
- Rochelob: Rochelobens radie hos en komponent i ett dubbelstjärnesystem är proportionell mot delkomponenternas seperation och komponentens del av systemets totala massa upphöjd till 4/10.
Illustration av rocheloberna hos ett dubbelstjärnesystem.
- Schönberg-Chandrasekhar-gränsen: En gräns för kärnans massa hos en stjärna i huvudserien över vilken stjärnan kommer att lämna huvudserien och bli en röd jätte.
Detta inträffar då heliumkärnan utgör 10-15 % av stjärnans hela massa.
- Spikuler: Små, kortlivade vertikala strömmar av gas som finns i hundratusental i kromosfären hos Solen.
Dessa varierar mellan 2000 km och 10000 km i tjocklek.
De har temperaturer mellan 10000 K och 20000 K och börjar på solytan och stiger upp till höjder av ca 10000 km innan de faller ner till ytan igen efter 5-10 minuter.
- Tillståndsekvation: Ekvation som beskriver hur materia trycks ihop p g a tryck.
- T-Tauri fasen: Barnfas i en stjärnas liv då den har ett mycket aktivt magnetfält till följd av mycket snabb rotationstid runt sin egen axel (i storleksordningen ett dygn).
|
