Lev "Dau" Davidovich Landau var en sovjetisk teoretisk fysiker som kom att bli känd främst för att ha tagit med den västerländska forskningskulturen inom den teoretiska fysiken till Sovjetunionen på 1930-talet och för att ha utvecklat kvantteorin för superflytande vätskor.

Han föddes i Baku, Ryska Imperiet, 22:a januari år 1908 som son till en doktor och petroleumingenjör. Lev studerade vid universitetet i Leningrad samt Leningrads fysiotekniska institut från vilken han fick motsvarigheten till en doktorsexamen redan vid 21 års ålder. Han fick chansen att studera i Västeuropa under några år med postdoktorala studier. År 1929 träffade han Niels Bohr (1885-1962) i Köpenhamn vilket ledde till en långvarig professionell vänskap. Som marxist och patriot antog han utmaningen att införa den moderna teoretiska fysiken i Sovjetunionen. År 1932 flyttade han till Kharkov där han blev professor i fysik år 1935. År 1937 bad Kapitsa honom att bli chef den teoretiska fysiken på hans nyinrättade Institut för fysikaliska problem i Moskva. År 1943 blev han professor vid Moskvas statsuniversitet. Genom att vara en superb lärare och personalitet så skapade han ett starkt fäste för den teoretiska fysiken i Moskva.

Han hade en egen forskargrupp vars blivande medlemmar, helt oförberett, var tvungna att skriva ett prov som han kallade för "teoretiskt minima" och som bestod av uppgifter inom alla områden inom matematiken som han ansåg vara intressant. Detta inkluderade bl a analys, komplex analys, differentialekvationer, gruppteori och differentialgeometri (topologi saknades dock vilket skulle komma att få förödande konsekvenser för den sovjetiska forskningen om svarta hål). Under de 29 år som han gav provet var det bara 43 personer som blev godkända men en stor del av dessa kom att göra stora vetenskapliga upptäckter.

Landau bidrog till statistisk fysik, termodynamik, lågtemperaturfysik, atom- och kärnfysik, astrofysik, kvantmekanik, partikelfysik och kvantelektrodynamik. Han publicerade en serie med berömda läroböcker tillsammans med Lifshitz från år 1938 kallade "Course of Theoretical Physics" som skulle komma att bli de mest inflytelserika läroböckerna inom fysik under 1900-talet.

P g a att han introducerade den västerländska forskningskulturen i Sovjetunionen och var vänligt inställd till västvärlden så råkade han ut för Stalins misstänksamhet. I ett försök att undvika ett långvarigt fängelsestraff (han insåg att det måste till något spektakulärt, som gärna även märktes utanför landets gränser, för att det skulle lyckas) så introducerade han neutronstjärnekärnan som energialstrare i stjärnor på huvudserien år 1937. Detta skulle fungera som så att materia dras in och krockar på neutronkärnan i stjärnan (det är möjligt att detta är faktumet för ett fåtal mycket massiva stjärnor) och orsakade därmed Robert Oppenheimers (1904-1967) forskning kring neutronstjärnor och svarta hål, trots att Oppenheimer insåg att modellen var felaktig. Han skickade en engelsk version och vädjade till Niels Bohr (1885-1962) som förstod situationen och artigt besvarade regimens frågor angående Landaus teorier som han försäkrade var mycket intressanta och lovande. Detta försök lyckades inte utan Lev hamnade i fängelse i april år 1938 för att ha kritiserat Stalin under tiden i Västeuropa. Han blev utsläppt ur fängelset i april år 1939 tack vare att Pyotr Kapitsa (1894-1984), som hade upptäckt fenomenet superflytande vätskor, vädjade att endast Landau kunde utarbeta teorin för superflytande vätskor. Landau gjorde detta med kvantmekanikens lagar (genom begreppen phonon (kvantiserad vibrerande excitation) samt roton (kvantiserad rotationell excitation)) och fick 1962 års Nobelpris i fysik för "hans banbrytande teorier om kondenserad materia, speciellt flytande helium".

Formulerade en felaktig teori om hur kaos i system uppstår. Antog att turbulenta vätskor innehåller många olika och oberoende oscillationer där dessa ökar då hastigheten hos vätskan ökar och kombinationen, av i sig enkla oscillationer, leder till ett kaotiskt system. Tog fram Landau-Lifshitz-Gilbert ekvationen inom mikromagnetismen och bidrog till Sovjetunionens kärnvapenprogram. Dog första april år 1968, sex år efter en bilolycka som redan hade förstört hans intellekt.

Källor:
[1]: Wikipedia, Lev Landau, 2018-01-20.