Stjärnorna
|
Hypernovor är troligtvis den mest energirika händelsen som kan inträffa i Universum näst efter själva ursmällen. Troligtvis är det dessa som ger upphov till de gammastrålningsutbrott som den militära satelliten Vela först observerade på 1960-talet och som den italienska satelliten BeppoSAX lyckades koppla till optiska objekt. Likt supernovor så kan de troligtvis uppkomma av flera olika anledningar. Den främsta är troligtvis kollapsen av en neutronstjärna till ett svart hål, sammansmältandet av två neutronstjärnor, ett svart hål och en neutronstjärna eller två svarta hål.
En hypernova kan troligtvis uppstå en tid efter en supernova har inträffat då neutronstjärnans rotation har avtagit lite men framförallt att tillräckligt mycket materia har fallit ner på neutronstjärnan ifrån supernovans yttre lager att neutronernas degenerationstryck inte längre kan hålla emot. Radien ändras dock inte väsentligt hos centralobjektet eftersom ett svart hål inte är mycket mindre än en neutronstjärna. Hypernovor är ovanliga i jämförelse med en supernova observerat med elektromagnetisk strålning. Detta verkar bero framförallt på att hypernovorna inte kastar ut elektromagnetisk strålning och materia på samma sätt som en supernova. Observationer av Chandra och BeppoSAX (Science 001103) tyder på att neutronstjärnor kan vara upphovet även till hypernovor där väldigt kraftfulla explosioner kastar ut strålning som krockar med skalet av järnberikat material från supernovan. Möjligen kollapsar neutronstjärnan till ett svart hål när tillräckligt med material från supernovan har fallit tillbaka på neutronstjärnan eller rotationen har avtagit tillräckligt för att Landau-Oppenheimer-Volkov-gränsen skall överstigas.
Tack vare möjligheten att observera gravitationsstrålning med observatorier som LIGO och VIRGO sedan hösten 2015 så kan hypernovor detekteras med dessa observatorier, som är mindre riktningskänsliga än ett observatorium i det elektromagnetiska spektrumet. Det gör att hypernovorna lättare kan detekteras i det elektromagnetiska spektrumet. Sedan 2015 sker detta flera gånger varje år. Källor:
|
