Stjärnorna
|
Dvärgstjärnor, vanligtvis kallade vita dvärgstjärnor, bildas när stjärnor av genomsnittlig storlek eller mindre dör i och med att elementsyntesen inte kan fortsatta p g a att den begränsade massan innebär för låg temperatur och tryck. I dessa stjärnor hindras materien att falla samman till en enda punkt av elektronernas degenerationstryck som orsakas av att elektronerna lyder Wolfgang Paulis (1900-1958) uteslutningsprincip. Denna är inte kopplad till temperaturen utan bara till att elektroner inte accepterar att tryckas ihop till mindre volym. Vita dvärgar har massor som varierar från ca 0,1 solmassor upp till Subrahmanyan Chandrasekhars (1910-1995) gräns för dessa vid ungefär 1,44 solmassor. Den lägre gränsen bestäms av att det inte kan bildas stjärnor med lägre massa än denna eftersom de då inte har regelrätt fusion i dess kärna. Den övre gränsen bestäms av att elektronernas degenerationstryck inte kan förhindra stjärnan från att kollapsa vidare till en neutronstjärna. Den närmsta vita dvärgstjärnan finns 8,6 ljusår bort tillsammans med Sirius A som är den ljusstarkaste stjärnan på våran stjärnhimmel. Dubbelstjärnan Sirius B kallas ofta för "Valpen" eftersom det är en mindre följeslagare till Sirius A som brukar kallas för "Hundstjärnan" eftersom det är den starkaste stjärnan i stjärntecknet Hunden (Canis). Valpens massa är 0,98 solmassor, dess diameter bara är ungefär 2 procent av vår moderstjärnas samt dess yttemperatur är ungefär 8700 Kelvin. Temperaturen sjunker långsamt eftersom det inte är någon exoterm process i stjärnan som håller temperaturen i jämvikt.
Den mest lättobserverade vita dvärgstjärnan med teleskop är dock 40 Eridani B (även kallad Omicron 2 Eridani) som ingår i ett trippelstjärnesystem med stor seperation. Dessa båda stjärnsystem med vita dvärgstjärnor är framtida kandidater till supernovautbrott av typ I. Redan en gång har massa förts över from Sirius B (0,98 solmassor), som tidigare var den tyngre komponenten och därmed levde ett kortare och mer hektiskt liv, till Sirius A (2,35 solmassor). Förs 0,46 solmassor tillbaka till Sirius B vid dess dödsryckningar kommer "Valpen" att uppnå Chandrasekhar-gränsen och förvandlas till en rabiessmittad pittbullterrier. Det kommer att leda till att livet på Jorden riskeras att utrotas av chockvågen ifall vi inte är på ett mer behörigt avstånd. Supernovan kommer att lysa lika starkt som Solen på himlen. Detta kommer att inträffa innan Solen dör. Densiteten hos materien i en vit dvärgstjärna är så pass stor att en cm3 skulle väga flera ton vid Jordens yta. Hur fungerar Paulis uteslutningsprincip i en vit dvärgstjärna? Fermi-Dirac statistiken berättar hur den fungerar och den inbegriper både kvantmekanik och speciell relativitetsteori. Stjärnor utövar normalt sett både ett utåtriktat strålningstryck och ett gastryck. Vid elektrondegeneration så är gastrycken klart större än strålningstrycket. Paulis uteslutningsprincip säger att två elektroner runt samma atom inte kan ha samma kvanttal. Det krävs att man räknar med den vita dvärgstjärnan som en polytropisk gassfär. MetandvärgarRelativitetsteorin har obetydlig betydelse för strukturen av dvärgstjärnor men ett påtagligt inflytande på stabilitet, pulsationsfrekvenser, elektronfångning och mass/radie-kurvans form nära Chandrasekhargränsen.
Ju mindre materia som ansamlas per tidsenhet och ju massivare den vita dvärgstjärnan är desto större är sannolikheten för tillfällig explosiv förbränning. Det finns två typer av vita dvärgstjärnor. Det som består av helium, som är skapade av stjärnor med låg massa, och de som består av kol, med större ursprungsmassa. Vita dvärgstjärnor är väldigt heta även väldigt lång tid efter stjärnans död och temperaturen avtar mycket långsamt. När temperaturen hos en vit dvärgstjärna av helium kallnar till ungefär 10000 till 13000 Kelvin så börjar den att oscillera. Källor: |
