Kosmologika - Svarta hål

Begreppet svarta hål är för de flesta något mystiskt och våldsamt. Ett objekt som omnämns i science fiction-berättelser, slukar allt som kommer i dess väg och som möjligen skulle kunna finnas i verkligheten. Verkligheten är kanske inte så långt ifrån hörsägen i detta fall; svarta hål finns verkligen där ute i världsrymden och de är verkligen kraftfulla objekt som i vissa fall kan sluka stjärnor hela. De är dessutom ganska vanliga och finns både utspridda i galaxerna i normal storlek samt i centrum av nästan alla större galaxer i form av supermassiva svarta hål med massor på flera miljarder solmassor...

Jag tänker berätta om hur tanken att svarta objekt överhuvudtaget existerar kom till, hur teorin utvecklades, vad teorin säger, hur man skulle kunna upptäcka svarta hål och vilka följder denna kan få för Universum i övrigt. Häng med på en spännande resa om ett av världsrymdens mest intressanta objekt - svarta hål.

Men först en kort sammanfattning av de svarta hålens fascinerande egenskaper för att få en inblick i vad som komma skall.

Sammanfattning av svarta håls egenskaper

Svarta hål är extremt enkla objekt för att vara makroskopiska - speciellt om man bortser från deras samverkan med sin omgivning.
Svarta hål har en unik skiljelinje kallad händelsehorisont som delar av händelserna inuti det svarta hålet från det omgivande universumet och som därigenom är den perfekta personlighetsfångaren. Ett objekt som passerar genom denna gräns runt det svarta hålet upplever ingenting speciellt men är i själv verket tvingad till ovillkorlig kapitulation och kan inte komma ut igen .
Svarta hål är så enkla att det endast behövs tre värden för att beskriva ett godtyckligt svart håls egenskaper, ett faktum som brukar benämnas att ett svart hål har inget hår.
Svarta hål är det perfekta kraftverket. Genom att skicka ned ett objekt på rätt sätt i närheten av ett svart hål är det möjligt att få tillbaka objektet med större energi än när man skickade iväg det.
Svarta hål fungerar vid samverkan med omgivande materia som en jättelik elektrisk krets. Materia som förlorar potentiell energi när det faller ner i det svarta hålet motsvarar ett batteri medan det svarta hålet fungerar som ett motstånd som omvandlar den potentiella energin till magnetisk och kinetisk energi.
Svarta hål är det perfekta objektet för teoretiska studier av lagarna för den ännu inte definitivt formulerade kvantgravitationen.
Svarta hål har ingen temperatur betraktad med de klassiska lagarna men ser man dessa objekt ur ett kvantmekaniskt perspektiv har de svarta hålen ändå precis den temperatur som ett vanligt objekt skulle ha haft betraktad med de klassiska lagarna.
Svarta hål fungerar som jättelika hårddiskar där en stor del av universums samlade information lagras på den apparanta horisonten som hologram.
Svarta hål fungerar som jättelika sopstationer i universum för det skräp som skaparen lämnar efter sig i sin strävan efter det som kanske är hans slutmål med världsalltet; nämligen att skapa högintelligent liv som sakta men säkert befolkar galaxerna.
Kvantiserade maskhål. Maskhål växer.

Fortsätt nu upptäcktsfärden om de svarta hålen efter denna kompakta sammanfattning genom att studera hur många av de riktigt stora vetenskapsmännen inom den moderna naturvetenskapen tog fram teorin om dessa objekt i Svarta hål - Från då till nu.