Edward (Ede) Teller föddes i Budapest, dåvarande österrike-Ungern, den 15:e januari år 1908. Hans fader var advokat och jude vilket ledde till att hans verksamhet stängdes av ryssarna när de ockuperade Ungern år 1919. Som elev gick han i den förmodligen mest framstående skolklass någonsin ty som klasskamrater hade han Janos (John) von Neumann (1903-1957) och Eugene Wiegner (1902-1995). Teller blev av med ena foten i en spårvagnsolycka år 1928.

Edward tog en examen som kemiingenjör i Karlsruhe innan han påbörjade studier i teoretisk fysik i München och Köpenhamn. Teller doktorerade vid universitetet i Leipzig år 1930 med Werner Heisenberg (1901-1976) som handledare och fortsatte under Heisenberg i ett år. Därefter blev han forskare i Göttingen i två år under James Franck (1882-1964). När nazisterna tog över Tyskland år 1933 flyttade han till Niels Bohr (1885-1962) i Köpenhamn som Rockerfeller fellow i ett år följt och en kortare tid som föreläsare vid universitetet i London. Han emigrerade till USA och George Washington-universitetet i Washington D.C. År 1935 där han blev assisterande professor. Han forskade inom kvantmekanik, molekylär- och kärnfysik.

År 1941 blev han medborgare i USA. Hans intresse ändrades även till kärnenergi, han lämnade George Washington University och började i Manhattanexperimentet där han blev väldigt delaktig under resten av Andra Världskriget. Först vid Columbia och Chicago University under Enrico Fermi (1901-1954) och Leo Szilard (1898-1964). Från år 1943 vid Los Alamos, New Mexico. Detta inkluderade teoretiska beräkningar på fissionsvapen, kärnreaktorer samt fusionsreaktioner.

Efter kriget fortsatte han samarbetet med Fermi och blev professor i fysik år 1946 i Chicago men återvände år 1949 till Los Alamos Labs och vapenprojekt. Det hade varit stor uppslutning bland vetenskapsmännen i väst till Manhattanprojektet. När insikten om att Sovjetunionen skulle kunna utveckla en vätebomb före USA drogs ett nytt projekt igång av Harry Truman. Denna gång var det bara två av de stora vetenskapsmännen som slut upp, nämligen Teller och John Wheeler (1911-2008). Teller hade stor vetenskaplig fantasi och öste ur sig idéer. Det var dock Stanislav Ulam (1909-1984) som fann principen bakom en godtyckligt stor vätebomb. När Ulam visade principen, som numera heter Ulam-Teller/Sacharov-Zel'dovich principen efter de två par som upptäckte principen oberoende av varandra, insåg Teller genast att det var den korrekta. År 1952 blev han professor i fysik vid University of California at Berkeley och började jobba med den del av University of California Radiation Laboratory som numera kallas för Lawrence Livermore Labs. Han grundade denna tillsammans med Ernest Lawrence (1901-1958) samt blev biträdande chef under den förste chefen Herbert York. År 1958 blev Edward chef för laboratoriet. År 1960 avgick han som chef och blev professor i fysik vid University of California at Berkeley på heltid. Professuren innehade han fram tills pensioneringen år 1975. Då blev han emeritus chef samt Senior Research Fellow vid Hoover Institutet.

Han vittnade mot Robert Oppenheimer (1904-1967), som till skillnad från Teller var emot att utveckla vätebomben, i "spionerihärvan" där Oppenheimer var anklagad för att spionera för Sovjetunionens räkning och som ledde till att Oppenheimer blev avstängd ifrån tillgången till hemligstämplad information. Anledningen skulle ha varit att Oppenheimer saktade ner utvecklingen av vätebomben. Det har senare framkommit att Teller ångrade vittnesmålet och att det till stor del berodde på hur Oppenheimer hade behandlat en annan person.

Tellers dåliga humör och sätt gjorde att han gjorde sig ovän med de flesta. Han var den störste förespråkaren av Strategic Defence Initiative (Star Wars) under Reagan-eran, något som tog knäcken på Sovjetunionen och avslutade det Kalla Kriget mellan supermakterna. Under denna tid fick han även National Medal of Science. Under de sista åren av sitt liv förespråkade han aktiv asteroidvakt med teleskop och ville använda vapen liknande de som utvecklades och tänkte utvecklas till SDI till att "utrota" dessa asteroider.

Han kallades ibland för "doktor Strangelove" (det kan även tänkas att Stanley Kubrik tänkte på Henry Kissinger när han gjorde denna film) p g a hans amputerade fot och hans sätt; en titel som han inte uppskattade. Han visste dock om att de flesta inte gillade honom och han påstod sig inte heller bry sig om detta faktum. Isidor Rabi har till och med sagt att "det skulle ha varit en bättre värld utan Teller".

Edward Teller dog i Stanford, Kalifornien, USA, den 9 september år 2003. En kort tid innan dess fick han mottaga "The Presidential Medal of Freedom" ur George W. Bushs hand...

Källor:
[1]: Edward Teller @ Lawrence Livermore National Laboratory.
[2]: Wheeler, John Archibald with Kenneth Ford: "Geons, Black Holes & Quantum Foam - A Life in Physics", W. W. Norton & Company, 1998, ISBN 0-393-31991-1.

Källor:
[1]: Arnold Sommerfeld, 2018-01-23.