Strängteori är den mest lovande, och enda, föreningsteorin av relativitetsteorin och kvantfältteorin. Kallas mer riktigt för supersträngteori eftersom det är symmetrier som utnyttjas i de framgångsrikaste varianterna av strängteorin.
Är den mest lovande föreningsteorin för de fyra naturkrafterna inom vilken intensiv forskning pågår. Teorins framgång har berott på dess konsistens och förutsägelseförmånga och till skillnad från andra teorier som har svårt att inkludera gravitationen så är gravitationen en förutsättning inom denna teori.
Supersträngteorin är en strängteori som har utvecklats ur supersymmetrin, d v s rum bestående av fler dimensioner än de fyra traditionella och där fullständig symmetri råder. För att symmetri skall råda måste rummet bestå av ett udda antal dimensioner (exklusive tiden) och inom supersträngteorin rör man sig i ett rum med totalt tio dimensioner. Normalt sett är uppenbarligen sex stycken av dessa upprullade på något sätt eftersom vi inte kan observera dem.
I strängteorins paradigm tänker man sig inte partiklar som punkter utan rumslig utbredning utan som strängar som vibrerar med diskreta frekvenser och ett antal noder som motsvarar en viss energi som i sin tur motsvarar en viss partikel. Dessa tvådimensionella objekt är otroligt små, endast 10-35 meter långa, och inte mycket större än Planck-Wheeler-längden. En viktig aspekt hos symmetri är att det ibland verkar som den bryts; detta signalerar att en förändring i tillståndet hos fastranslationen hos ett system av partiklar har skett, t ex att magnetism hos en järnkärna uppenbarar sig när man kyler den efter att ha värmt upp den. Det krävs stora gaugesymmetrigrupper för att kunna förklara alla sådana symmetribrott i en enda teori och fullständig symmetri råder därför endast vid extremt höga temperaturer.
Det finns två typer av strängar, öppna och slutna, som kan växelverka och byta typ. Öppna strängar har ändpunkter och konserverar laddning. Vibrationstillstånden hos öppna strängar inkluderar masslösa gaugepartiklar (gauge=mått) med spinn 1 förutom gravitonen. Slutna strängars vibrationstillstånd inkluderar den masslösa gravitationen med spinn 2 som är fundamental för gravitationen. Frekvenserna som strängarna vibrerar med bestäms av hur spända de är vilket mäts i energi per längdenhet. Analogin med partiklar är stor hos strängarna. De rör sig i sin världsyta (worldsheet) på samma sätt som partiklar formar en världslinje. Endast de rörelser hos strängen som sker ortogonalt mot dess yta har någon betydelse precis som i den elektromagnetiska teorin. De rör sig enligt principen om minsta besvär (action) och kan summeras över historier.
hade kvantmekaniken förenats med den speciella relativitetsteorin i kvantelektrodynamiken. Sedan dess har den svaga kärnkraften förenats med elektrodynamiken (?) i QED samt dessa två med den starka kärnkraften i QCD (?).
Det gäller alltså att kvantisera gravitationen och vissa (främst John Archibald Wheeler) tror att det handlar om att beskriva naturen binärt. Detta har vetenskapsmännen försökt att göra ända sedan
De mest ambitösa och lovande försöken att beskriva kvantgravitationen sker idag genom strängsteorin. Komplex matematik i form av twistorer verkar vara kan vara ett sätt som strängteoretikerna intresserar sig för.
Något av det mest fundamentala inom de framtida lagarna för kvantgravitationen är de s k Planck-Wheeler enheterna som har en djup men ännu ganska outforskad fysikalisk betydelse.