Andrei Dmitrievich Sacharov föddes i Sovjetunionen den 21 maj år 1921 som son till en välkänd fysiker och läroboksförfattare. Han skulle bli en framstående teoretisk fysiker som var mycket frispråkig, svåranpassad och principfast. Detta mycket p g a uppfostran i familjen som var ganska isolerad men väldigt stimulerande när det gällde studier i fysik och litteratur.

Han började läsa fysik vid Moskvas universitet år 1938 och avslutade dessa med bravur år 1942. Han förpassades till en fabrik vid Volga, mitt under Andra Världskriget, där han rationaliserade och gjorde framsteg inom produktionskontroll. Här såg han för första gången de hårda förhållanden som arbetare och bönder jobbade under. Under tiden vid fabriken skrev han artiklar inom teoretisk fysik som gav honom nödvändigt självförtroende.

År 1945 påbörjade han doktorsutbildningen vid Lebedev-institutet under Igor Tamm (1895-1971). År 1947 doktorerade han och året efter hamnade han i en grupp ledd av Tamm som skulle utveckla kärnvapen. Han uppfann här väsentliga idéer i Sovjetunionens atomvapenprogram. Först Sloika-designen, som är en boostad fissionsbomb likt USAs Joe-konstruktion, år 1949 tillsammans med Vitaly Ginzburg (1916-2009). Tre år senare den riktiga vätebombsdesignen, numera kallad Ulam-Teller/Sacharov-Zel'dovich principen. Denna design ligger till grunden för riktiga fusionsvapen. Det var Viktor Davidenko (1914-1983) som under vintern 1953 kom fram till att konstruktionen behöver delas in i två delar. En del som innehöll detornatorn i form av en fissionsbomb, och en del med Lithium-7(?) som var fusionsmaterialet.

Han hade ungefär samma personliga förhållande till Yakov Zel'dovich (1914-1987) som John Wheeler (1911-2008) hade till Robert Oppenheimer (1907-1967) i USA.

År 1967 gjorde han ett arbete som ledde till dagens uppfattning om att materia och antimateria i Universums ursprung annihilerades med resultatet att en liten del överskottsmateria blev kvar. Han utvecklade Tokamakreatorn som börjar bli praktiskt tillämpbar som fusionsreaktor och som utnyttjar starka cirkulära magneter för att hålla kvar plasma i en torus.

Efter att allt mer ha oroat sig för de moraliska aspekterna av sitt arbete men kärnvapen skrev han artikeln "Framsteg, samexistens i fred och interlektuell frihet" som förmedlades offentligt. Detta ledde till att han uteslöts ur det sovjetiska samhällets elitskikt och senare blev deporterad tillsammans med hustrun Jelena Bonner (1923-2011). Han blev inte benådad förrän Michail Gorbatjov (1931-) kom till makten och genomförde Glasnost; då blev han istället helgonförklarad. Han fick Nobels fredspris år 1975. Andrei Sacharov dog år 1990 och är begraven i Moskva. Han har blivit hyllad och hedrad av Boris Jeltsin (1931-2007) efter sin död.

Källor:
[1]: Wikipedia, Andrei Sakharov, 2018-01-22.