Födelseland: Österrike-Ungern
Födelseår: 1878
Död år: 1968
Lise Meitner var en väldigt talangfull forskare inom atomforskningen som tyvärr, liksom de flesta kvinnor, undertrycktes av systemet. Hon var ursprungligen inte tillåten i laboratorium där män arbetade och hon hade svårt att få en vanlig akademisk position. Trots detta var hon en av planetens ledande kärnforskare där hennes arbete ledde till förklarandet av atomstrukturen. Meitner tvingades till slut fly undan nazisterna år 1938 och kom till Sverige där hon beskrev teoretiskt hur fission fungerar, vilket var hennes största bedrift bland många andra bedrifter. Hon blev svensk medborgare år 1939 och var med om att utveckla den första svenska kärnkraftsreaktorn i Studsvik. Här fick hon ett nytt hem under andra delen av sitt liv. Hon var den första som förstod sig på kärnfission här hon och hennes brorson Otto Frisch förklarade resultaten som Otto Hahn hade skickat henne från Berlin.
Lise Meitner föddes i Wien, Österrike-Ungern, den sjunde november år 1878 i en judisk familj av övre medelklassen. Hennes fader Philipp var en av de första judiska advokaterna i Österrike-Ungern. Som ung drogs hon till matematik och vetenskap. Kvinnor tilläts inte gå i högre läroverk i Wien i början av 1900-talet. Men hennes föräldrar utbildade henne själva i hemmet och år 1901 tog hon examen motsvarande akademiskt gymnasium.
Eftersom hon inte ville specialicera sig på antingen matematik eller fysik så gick hon på lektionerna för båda. Lise blev år 1905 den andra kvinnan att ta en doktorsexamen i fysik vid Universitetet i Wien, när hon doktorerade med en avhandling om värmeledning hos icke homogena kroppar. När hon studerade alfapartiklar med kollimator och metallfolie, så fann hon att spridningen ökade med atommassan för metallatomer. Detta ledde senare Ernest Rutherford (1871-1937) till atomnummer och han skickade in hennes rapport om detta till Physikalische Zeitschrift år 1907.
När hon disputerat flyttade hon till Friedrich-Wilhelms-Universität i Berlin där Max Planck (1858-1947), som dittills inte tillåtit kvinnor på hans lektioner, tillät henne närvara. Efter ett års lektioner blev hon Plancks assistent.
Här arbetade hon tillsammans med kemisten Otto Hahn (1879-1968) som tillsammans upptäckte flera nya isotoper. År 1909 publicerade hon två artiklar om betastrålning.
År 1912 flyttade deras forskargrupp till det nya Kaiser-Wilhelm-Institut (KWI) där hon jobbade utan lön som gäst i Hahns laboratorium om radiokemi. Först efter att ha fått ett erbjudande om att bli associativ professor i Prag så fick hon ett officiellt fast avlönat jobb vid KWI. Under Första Världskriget jobbade hon som sköterska med röntgenutrustning. Hon återvände till Berlin och hennes forskning år 1916. År 1917 upptäckte hon en relativt stabil isotop till Protactinium för vilken hon fick Leibniz Medalj av Berlins Vetenskapsakademi. Meitner fick även en egen forskargrupp vid KWIs kemiavdelning samma år.
Fick grundämnet Meitnerium 109 uppkallad efter sig. Blev nominerad till Nobelpriset i kemi nitton gånger och fysikpriset 29 gånger. Hon blev inbjuden till mötet för nobelpristagare i Lindau år 1962 trots hon formellt sett inte hade fått priset.
Upptäckte att spridningen av alfapartiklar ökar med atomvikten som partikeln kolliderar med vilket ledde Rutherford till begreppet atomen med kärna. År 1922 upptäckte hon Augereffekten, d v s att atomer ger ifrån sig elektroner med signaturenergier, vilket är uppkallat efter Pierre Auger (1899-1993) som oberoende upptäckte effekten året efter henne. År 1926 blev Meitner första kvinna i Tyskland att bli professor. Vilket var vid universitetet i Berlin.
Hon skickade Polonium, ett grundämne som är mycket svårt att framställa och makarna Curie ansträngde sig mycket för att framställa några årtionden tidigare, till James Chadwick (1891-1974) som möjliggjorde upptäckten av neuronen. Meitner var inte långt ifrån att göra upptäckten själv.
Upptäckten av neuronen påbörjade en tävling mellan Ernest Rutherford i Cambridge, Irene Curie (1897-1956) vid i Universitetet i Paris, Enrico Fermi (1901-1954) vid Sapienza i Rom och Hahn-Meitner i Berlin om att ta fram tyngre ämnen än Uran 92.
År 1938 gick det inte att stanna kvar i Berlin och Nazityskland längre. Flykten ut från Tyskland gick via Nederländerna där hon hade fått Hahns mammas ring om det skulle behövas som muta. Vilket inte behövdes. Därifrån gick färden via Danmark till Sverige. Där hon hamnar hos Manne Siegbahn (1886-1978) vid Universitetet i Stockholm. Vilket inte heller gick helt smärtfritt eftersom han inte heller var för kvinnliga akademiker. Därför tillbringade Lise även tid på Västkusten.
Vilket ledde till förklarandet av fission i Kungälv ett halvt år efter att Meitner hade lämnat Berlin p g a nazisterna. Hon fick brevkorrespondens från Hahn som ville berätta om, och diskutera, ett nytt experiment beträffande det nya begreppet fission, som han och hans dåvarande assistent Fritz Strassmann (1902-1980) hade lyckats genomföra. Meitner och brorsonen Otto Frisch (1904-1979), som var på besök hos Lise i Kungälv, lyckades teoretiskt förklara hur fission fungera. Vilket var en milsten i atomforskningens historia. Meitner och Frisch publicerade sin artikel i Nature 1939-02-11.
Detta ledde till att ungrarna Leo Szilard (1898-1964), Edward Teller (1908-2003) och Eugene Wigner (1902-1995) fick Albert Einstein (1879-1955) att skriva ett brev till USAs president Franklin Roosevelt om farorna med fission och att skapa en ny typ av enorm kraftfull bomb av principen.
Meitner vägrade att jobba med Manhattan-projektet. Hennes brorson Otto Frisch gjorde det dock.
Meitner jobbade för Siegbahn fram till år 1947 då ett eget laboratorium skapades av Svenska atomenergiorganet vid KTH. Hon jobbar med att konstruera Sveriges första kärnkraftsreaktor. Lise blir svensk medborgare år 1949. År 1960 flyttar hon till Storbritannien där de flesta av hennes släktingar bodde. År 1964 får hon Enrico Fermi-priset. Lise Meitner dör den 27:e oktober år 1968 tre månader efter Otto Hahn. På hennes gravsten står det: "Lise Meitner 1878-1968 - A physicist who never lost her humanity".
Källor:
[1]: Wikipedia, Lise Meitner, 2020-02-19.
[2]: Gothenburg Lise Meitner Award @ University of Gothenburg, 2020-02-19.
[3]: Nature: "Products of the Fission of the Uranium Nucleus", Lise Meitner & O.R. Frisch, 143, s.471-472, 1939.