Joseph Louis Lagrange räknas, tillsammans med Leonhard Euler (1707-1783), som den största matematikern under 1700-talet. Han föddes den 25:e januari år 1736 i Turin i Italien i en familj med både italienska och franska band (fransk fader och italiensk moder) som den yngsta men enda överlevande av elva barn. Han blev professor redan som ung vid militärakademien i Turin och känd för att vara mycket rigorös. År 1766 ersatte han Leonhard Euler (1707-1783) i Berlin som Fredrik den stores hovmatematiker och blev kvar där i 20 år. Därefter blev han professor vid École Normale och École Polytechnique i Paris trots revolutionens antågande. Har stor förtjänst för École Polytechniques rykte som utbildningsanstalt inom den högre matematiken. Inom den celesta mekaniken observerade han att varje strängt minimum hos den potentiella energin motsvarar en stabil jämviktspunkt i konservativa mekaniska system vilket ledde till definitionen av de fem Lagrange-punkterna. Dessutom har han sysslat med trekropparsproblemet. Gjorde banbrytande arbeten inom mekaniken. Införde ordet derivata, som betyder avdelning, och som blev det gällande ordet medan Newton var mer inspirerad av geometri och använde det tyngre ordet "fluxion" som är latin för ström, flöde. Lagrange upptäckte dessutom ämnet variationskalkyl. Han diskuterade om det var möjligt att representera en godtycklig funktion med en trigonometrisk serie, någon som Jean Fourier (1749-1827) senare använde sig av och därmed skapade fourieranalysen. Var mycket ensam under stora delar av livet vilket slutade med att en nästan tjugo år yngre kvinna gifte sig med honom vilket gjorde att han trots allt fick ett stort antal lyckliga år. Joseph Lagrange dog i Paris den tionde april år 1813.

Källor:
[1]: Wikipedia, Joseph Louis Lagrange, 2018-01-20.