Paul Erdös föddes i Budapest, Ungern, den 26 mars år 1913 som son till två judiska gymnasielärare i matematik. Paul visade sig tidigt vara ett matematiskt geni. Han kunde räkna före han kunde läsa vid tre års ålder och vid fyra års ålder så upptäckte han själv de negativa talen. Han hade två äldre systrar som dock tidigt dog i charlakansfeber vilket gjorde modern Anna mycket skyddande och bortskämmande. Paul fick bara gå i skolan från och till eftersom modern var rädd att han skulle dra på sig sjukdomar. Han lärde sig inte breda sina smörgåsar förrän han var 21 år gammal och det krävdes mycket även senare i livet för att han skulle utföra någonting annat än just matematik. Utanför matematikens värld var han alltså lika bortkommen som han kände sig hemma i matematikens värld.

Erdös delområde inom matematiken var talteorin och speciellt primtal. Vid 20 års ålder så tog han steget in på den internationella arenan när han konstruerade ett mycket kortare bevis till Chebychevs sats än Chebychevs. Efter att ha doktorerat inom matematiken år 1934 så blev han medlem vid Manchester University. Erdös engelska accent var mycket dålig. Enligt Paul berodde detta på att fadern Lajos gav sig ut i Första Världskriget men blev sittande i fångläger fram tills år 1920. Han lärde sig därför engelska från en bok i fånglägret för att fördriva tiden utan att någonsin höra språket talas av en infödd. Fadern lärde Paul engelska som barn och hans accent blev som den blev (väldigt risig) och förändrades inte nämvärt senare.

År 1949 kom Erdös största triumf, som dock kom lite i skym undan, när han tillsammans med Atle Selberg (1917- ) fann ett elementärt bevis till Gauss primtalssats. Hadamard och de lá Vallée Poussin hade tidigare funnit ett bevis men det byggde på tungs matematiskt artilleri. Tyvärr blev det ett missförstånd mellan Erdös och Selberg som ledde till att Selberg publicerade ensam och som konsekvens blev tilldelad 1950 års Fields medalj för det. Erdös blev även en av pionjärerna inom ramseyteori.

Likt troligtvis ingen annan i världshistorien så koncentrerade sig Erdös på matematiken helt och fullt och inte någon kollega lyckades hålla hans höga tempo någon längre tid. Paul var dock ingen enstöring trots han levde ett liv i total celibat utan han älskade att tala matematik med andra matematiker från morgon till kväll. Han gjorde matematik till en social företeelse. Under hela sitt vuxna liv så reste han runt världen för att träffa kollegor och nya matematiska förmågor. Allt han hade med sig var två stora resväskor, var och en med kläder (till största delen av silke eftersom Erdös hade någon typ av hudsjukdom) till en tredjedel full. De mer eller mindre tillfälliga kollegorna som han besökte försåg honom med mat, logi, kläder och till och med skattedeklarering. I utbyte fick kollegerna mänger av idéer, briljanta sätt att attackera sina problem samt ofta lösningar på deras problem som de hade samlat ihop i väntan på att Paul Erdös skulle besöka dem. Mötena resulterade ofta i en gemensam artikel som beskrev de satser och bevis som de hade kommit fram till. Snart blev det prestige att ha publicerat artiklar tillsammans med Erdös (Erdös-nummer 1) eller åtminstone ha publicerat en artikel tillsammans med någon som i sin tur hade publicerat en artikel tillsammans med Erdös (erdösnummer 2).

Erdös hade förmågan att inspirera andra och ge dem matematiska problem som var precis på rätt sida av gränsen till vad de klarade av och som utvecklade dem som matematiker. Till skillnad från David Hilbert (1862-1943) så blev han inte berömd för att ha tänkt ut så svåra problem som möjligt utan för att ha koncentrerat sin tid på att hitta på och lösa problem som var lösbara.

Paul bidrog till talteori, geometri, analys, sannolikhetslära, approximationsteori, mängdlära och framförallt kombinatorik. Han var inte en person som skapade nya teorier utan den typen som utforskade etablerade teorier. Detta gällde även på hans äldre dagar då de flesta stora matematiker går över från att vara problemlösare till att bli teoribyggare i och med att deras uppfinningsrikedom svalnar och de lär sig behärska allt mer avancerade teorier. Erdös bibehöll sitt intresse för talteorin, som inte vilar på några tunga teoribyggen som tar åratal att bemästra, och fortsatte att vara en produktiv problemlösare utan där även unga genier kan göra framsteg. Paul gillade att resa runt och upptäcka unga genier samt arbeta med dem och stimulera dem till att blomma ut till fulländade matematiker som vuxna. Ibland lyckades det och ibland misslyckades det. När han misslyckades och geniet i fråga slutade att producera förstklassig matematik brukade Erdös säga att personen i fråga dog (när en person dog på riktigt så brukade Paul istället säga att personen lämnade in).

Han tilldelades Wolfpriset år 1983/1984 (oberoende av Shiing Chern) "för hans flertaliga bidrag till talteori, kombinatorik, sannolikhetslära, mängdlära och matematisk analys samt att för personligen ha stimulerat matematiker världen över". Han skänkte dock bort hela prissumman på $50000 förutom $720. Resten gick till en avlägsen kusin som var i penganöd. Han gav nästan alltid bort de pengar som han tjänade och många tyckte att det var förvånande att Erdös behöll en så stor del av prissumman.

På Erdös äldre dagar kunde man konstatera att han blivit 1900-talets Euler. Leonhard Euler (1707-1783) var också en matematiker som kom på satser och bevis i tid ochotid och som totalt lyckades få ihop 80 stycken publicerade volymer med matematik av skiftande kvalité. Totalt så publicerade Erdös otroliga 1475 stycken artiklar under sin levnad, de flesta tillsammans med andra matematiker (totalt 486 stycken hade erdösnummer 1). Till skillnad från Euler så hade Erdös dessutom en genomgående hög kvalité på sina publikationer.

Paul Erdös lämnade in i Warsawa, Polen, den 20 september år 1996. Döden inträffade förmodligen i stort sett vid samma ögonblick som han lämnade in. Begravningen skedde i Budapest, Ungern.

Paul Erdös signerade World Scientist's Warning to Humanity år 1992 om att mänskligheten är på kollisionskurs med naturen tillsammans med mer än hälften av alla då levande Nobelpristagare.
Enligt varningen behöver följande saker göras:

• Få miljömässigt skadande aktiviteter under kontroll för att kunna återställa och skydda integriteten hos Jordens system som vi är så beroende av.
• Ta hand om resurser nödvändiga för mänsklig välfärd mer effektivt.
• Stabilisera befolkningsmängden.
• Reducera och till slut få bort fattigdom.
• Försäkra jämlikhet mellan könen, och garantera kvinnan rättighet att bestämma över sin reproduktion.

Källor:
[1]: Hoffman, Paul: "The man who loved only numbers", Hyperion, 1999, ISBN 0786884061.