Elwin Bruno Christoffel föddes i Montjoie (numera Monschau), i närheten av Aachen i Tyskland, den 10 november år 1829. Han fick sin första undervisning hemma innan han började i officiell skola i Köln år 1844. År 1850 började han vid universitetet i Berlin där han undervisades och influerades av bl a Peter Gustav Dirichlet. Efter ett år i militärtjänst återvände han till studier i Berlin och doktorerade år 1856 med en avhandling om elektriska rörelser i homogena kroppar.

Han återvände nu till Montjoie för att sköta om sin sjuka mor under tre år vilket blev en isolering på gott och ont. Han läste verken av Dirichlet, George Riemann (1826-1866) och Cauchy samt publicerade sina första två vetenskapliga artiklar år 1858. De handlade om numerisk integration och han generaliserade Gauss kvadratursmetod och uttryckte de inblandade polynomen som determinanter. Det viktigaste resultatet kallas nu för Christoffels sats.

År 1859 genomförde han ett prov för att kunna bli universitetslärare och utsågs samma år till föreläsare vid universitetet i Berlin. År 1862 blev han professor och ersatte Richard Dedekind på posten vid tekniska högskolan i Zürich där han fick ett stort inflytande genom att sätta upp ett institut för matematik. År 1868 flyttade han till Berlin och Gewerbsakademie där han hade svårt att konkurrera om de bästa studenterna med universitetet som hade Weierstrass, Kummer och Kronecker som dragplåster.

Hans skrev sex stycken artiklar om invarianter vilket väsentligt bidrog till utvecklingen av tensorkalkylen av Gregorio Ricci-Curbastro (1853-1925) och Tullio Levi-Civita (1873-1941) och indirekt till den allmänna relativitetsteorin. Christoffelsymbolerna [ij,k] är grundläggande för denna. Christoffels reduktionssats löser det lokala ekvivalensproblemet för två kvadratiska differentialformer. Ricci-Curbastro kallade senare proceduren i reduktionssatsen för kovariant differentiering och använde detta för att definiera Riemann-Christoffels krökningstensor.

År 1872 tog han tjänsten vid universitet i Strassburg (numera Strasbourg i Frankrike), som precis åter hade blivit tyskt, och började bygga upp ett nytt institut för matematik. Här hade han sex stycken doktorander, bl a Paul Epstein. Han följde upp arbeten av Riemann om endimensionella gasflöden med en artikel år 1877 om framåtskridandet av longitudinella vågor i ett medium med en ytdiskontinuitet, ett tidigt bidrag till teorin om shockvågor. Christoffel höll denna post tills han slutade som aktiv professor p g a dålig hälsa år 1892. Elwin dog år 1900 i Strasburg, Tyskland.

Källor:
[1]: Wikipedia, Elwin Christoffel, 2019-01-15.