Laurent Schwartz var en stor undervisare, en stor matematiker och en framträdande amatörpolitiker. Hans största matematiska bedrift var distributionsteorin där han förklarade Paul Diracs (1902-1984) deltapuls matematiskt. Han fick 1950 års Fields medalj oberoende av Atle Selberg (1917-2007).

Laurent Moïse Schwarz föddes år 1915 i Paris som son till en känd kirurg. Han hade två yngre bröder, Bertrand och Daniel, som var två respektive fyra år yngre. Hans barndomsnäste var gården Autouillet som föräldrarna köpte när han var elva år. Där började han samla fjärilar vilket blev ett livslångt intresse. I skolan utmärkte sig Laurent i Latin, grekiska och matematik. Det var inom matematiken som hans framtida karriär skulle vara. Medan han förberedde sig för intagningsproven till École Normale Supérieure (ENS) blev han förälskad i Marie-Hélène Lévy (1913-2013) som var dotter till den berömda matematikern och École Polytechnique professorn Paul Lévy (1886-1971). De förlovade sig år 1935 och gifte sig år 1938 efter det att hon genomgått en tuberkulosbehandling. De fick två barn: Marc André som blev poet och Claudine som blev professor i matematik. Marie-Hélène överkom alla problem och doktorerade år 1953 samt blev professor vid Lille år 1963.

Laurents matematiska intressen riktades åt analys och sannolikhetslära där han inspirerades av farbrodern Jacques Hadamard (1865-1963) samt svärfadern Paul Lévy. Hans år vid ENS var inte bara vägledande för hans matematiska karriär utan även hans politiska. Som internationalist och antikolonialist samt hans djupa studier av ekonomisk geografi och politisk litteratur ledde honom till insikten att politiken med "inte-ingripande" som hade praktiserats flera gånger var fel. Han sökte sig till Trotskijs teorier för att hitta den rätta politiken men efter sexton år insåg han att Trjoskij var realitetsfrånvarande och förblev därefter politiskt oberoende.

Efter åren vid ENS så gjorde Schwartz sin obligatoriska militärtjänst på två år som officer (1937-39) följt av ett tredje i aktiv tjänst under andra världskrigets första år. Laurents undervisningsförmåga såväl som hans förmåga till bra beslut hade han stor nytta av i det militära. När Frankrike besegrades av tyskarna i juli år 1940 åkte Laurent till Toulouse där hans föräldrar var. Fadern var medicinsk överste i reserven och jobbade som kirurg på ett sjukhus. Laurent ansökte om stipendier och fick det ända tills krigsslutet, delvis av Michelin. Det var dock en vetenskaplig torka i Toulouse som av en slump upphörde i och med att Henri Cartan (1904- ) sökte sig dit för att göra ansökningsproven till ENS. Laurents fru tog tillfället i akt eftersom hon behövde råd om hur hon skulle återuppta studierna efter ett tre år långt uppehåll. Cartan rådde dem att flytta till universitetet vid Clermont-Ferrand som hade övertagit Strasbourgs institution vilket de också gjorde. Där träffade de André Weil (1906-1998) och det berömda matematiska kollektivet Bourbaki vilket var så stimulerande att Laurent Schwartz disputerade redan efter två år i januari år 1943 med titeln "Reella exponentiella summor".

Detta samtidigt som kriget rasade allt mer påtagligt i Europa. Som jude och trotskijist levde Schwartz farligt. Stora mängder judar deporterades till Hitlers utrotningsläger med vichyregeringens godkännande. I mars år 1943 födde Marie-Hélène sonen Marc-André (som blev författare och poet som vuxen) vilket spädde på faran för familjen. Schwartz antog det falska och protestantiska namnet Laurent-Marie Séli-martin och lyckades undgå tyskarna under kriget.

År 1944 och 45 kom Laurent på begreppet distributioner vilket klargjorde Diracs deltafunktion (eller Heavisides funktion som den ursprungligen kallades). Schwartz område öppnade upp teorin om Fourier-transformationer av distributioner vilket skulle komma att bli väldigt användbart i studiet av partiella differentialekvationer vilket bl a ledde Lars Hörmander (1931-2012) till Fields medalj år 1962.

Efter ett år i Grenoble med början på hösten år 1945 så värvades han till universitetet i Nancy på initiativ av Jean Delsarte (1903-1968) och Jean Dieudonné (1916-1992) där han stannade i sju år som var mycket fruktsamma. Där undervisade han elever som Bernhard Malgrange (1928- ), Pierre-Louis Lions (1956- ), Francois Bruhat (1929-2007) och Alexander Grothendieck (1928-2014). År 1950 fick han Fields medalj vid den internationella matematikkongressen vid Harvard. Han delade priset med Atle Selberg (1917-2007) som fick andra halvan. År 1950 och 51 så publicerade han de två volymerna "Théorie des distributions".

P g a åren som trotskijist så var det mycket svårt för honom att få tillträde till USA under åren av McCarthys styre. Det var först i sista stund som han fick tillstånd år 1950 för att ta emot Fields medalj och då var hans rörelsefrihet i USA starkt begränsad. Likadant var det år 1960 då han var vid Berkeley i två månader.

År 1952 blev han värvad till École Polytechnique. Där lyckades han genomdriva fundamentala förändringar inom skolan med långa traditioner och förnyade ingenjörsutbildningarna samt gjorde skolan till ett centrum för matematisk forskning. Hans förmåga att organisera om EP ledde till att han blev ordförande för den franska kommittén för utvärdering av franska universitet mellan år 1985 och 1989.

Parallellt med matematiken fortsatte hans politiska engagemang. Han kämpade mot regeringens användande av tortyr i Algeriet där bl a hans algeriska doktorand Maurice Audin blev arresterad, torterad och mördad. Schwartz grundade Audinkommittén för att klargöra omständigheterna kring Audins död. År 1960 skrev han på ett manifest tillsammans med 120 stycken andra franska intelektuella som gav fransk ungdom rätt att rebellera mot det algeriska kriget. Detta resulterade i att han blev sparkad från professorstiteln vid EP av franska försvarsministern. År 1962 till 63 tillbringade han därför vid New York University innan det blev klart att han fick tillbaka tjänsten vid EP ifall han sökte den vilket han också gjorde år 1963.

År 1961 började högerextrema grupper att spränga bomber i närheten av de som försökte bekämpa tortyr. En polis blev tillsatt av regeringen för att skydda Schwartz familj. Trots detta så blev sonen Marc-André kidnappad i februari år 1962 under två dagar innan han släpptes. Marc-André påverkades starkt av denna händelse och efter att skrivit talangfulla romaner som L'Automne år 1970 så begick han självmord den 21 mars år 1971. Laurent gjorde ett uppehåll i undervisandet under ett år efter denna händelse.

Schwartz politiska engagemang nådde sin kulmen under vietnamkriget. Efter massiva bombningar av USA som drabbade civilbefolkningen hårt grundade han tillsammans med andra franska intelektuella Nationella Kommittén för Vietnam som försökte väcka allmänt engagemang mot kriget. Han medverkade också i Bertrand Russell tribunalen som agerade som internationell jury (utan domare) och som undersökte militära händelser mot civila i Vietnam. Laurent besökte Vietnam där han träffade Ho Chi Minh och bl a klagade på att nordvietnameserna inte följde Geneve-konventionen. Hans kärlek för Vietnam skulle fortgå hela livet med regelbundna besök i landet.

Hans sista stora politiska engagemang var under kriget i Afganistan år 1979 där han ledde den internationella byrån för Afganistan vilket fortsatte fram till år 1989. Efter kriget så engagerade han sig även för matematiker i Sovjetunionen och andra öststatsländer.

Laurent Schwartz dog den fjärde juli år 2002 i Paris.

Källor:
[1]: En stor del av informationen är hämtad från "The Autobiography of Laurent Schwartz" av K. Chandrasekharan (Notices of the AMS, Volym 45, Nummer 9, s. 1141-1147) som i sin tur har sammanfattat Laurent Schwartz självbiografi "Un Mathématicien aux prises avec le siècle", Editions Odile Jacob, Februari 1997, ISBN 2-7381-0462-2.
[2]: Wikipedia, Laurent Schwartz, 2018-01-23.