Pierre Simon de Laplace föddes 23:e mars år 1749 i en fattig fransk familj. Hans talanger ledde dock till att han anställdes som assistent hos kemisten Antoine-Laurent Lavoisier (1743-1794). Laplace levde under turbulenta tider men lyckades alltid behålla viktiga administrativa och politiska poster genom sin skicklighet. Intresset spred sig snart från kemin till astronomin och den celesta mekaniken inom vilken han gjorde sina viktigaste upptäckter. År 1773 visade han att gravitationella störningar mellan planeterna inte leder till instabiliteter, något som Isaac Newton (1642-1727) hade trott. Han bevisade två satser om medelavståndet och excentriciteten hos planetbanor och visade att solsystemet är stabilt under långa tidsperioder. År 1796 förslog Pierre att Solen och planeterna har skapats ur en roterande skiva, något som även Immanuel Kant (1724-1804) hade föreslagit. Mellan åren 1799 och 1825 publicerade han verket "Mécanique Céleste" i fem volymer som innehöll både hans egen forskning inom området såväl som andra vetenskapsmäns framsteg sedan Newton. I detta verk grundlades även pertuberationsteorin. Verket saknar dock stringens och påstår att saker som i själva verket inte är självklara är självklara. Napoleon lär även kritiskt ha påpekat att Laplace inte nämnde Gud i verket. Laplace etablerade även sannolikhetsläran inom vilken han bl a utredde normalfördelningens egenskaper tillsammans med Karl Friedrich Gauss (1777-1885). Han utvecklade begreppet potential och dess beskrivning genom laplaceekvationen.

Laplace blev med tiden markis. Han påpekade att saturnusringarna måste bestå av en samling smala, fasta band eftersom om det var en enda ring skulle den brytas sönder av gravitationskraften (detta mysterium löstes till slut av Edouard Albert Roche (1820-1883) och James Clerk Maxwell (1831-1879)). Han konstaterade (felaktigt) att den klassiska mekanikens determinism leder till att Universum är som ett stort urverk där allt är förutbestämt. Han utvecklade den matematiska transform som i dag kallas för laplacetransformen. Oliver Heaviside (1850-1925) använde denna transform mer än hundra år efteråt för att utveckla sin lösningsmetod av differentialekvationer med givna begynnelsevillkor. Han lade fram en matematisk teori som sade att objekt som idag kallas för svarta hål borde existera vilket han publicerade i boken "Exposition du Système du Monde". Detta kapitel i boken ströks dock efter det att Youngs interferensexperiment visade att ljus består av vågor (numera vet vi att ljus antingen kan uppträda som vågor eller partiklar). Pierre Simon de Laplace dog den femte mars år 1827.

Källor:
[1]: Wikipedia, Pierre-Simon Laplace, 2018-01-21.