Födelseland: USA
Födelseår: 196?
Harold G. "Sonny" White är en tillämpad fysiker ifrån USA som jobbar som ledare för gruppen för avancerad framdrivning vid NASAs EagleWorks Laboratories utanför Houston. Han har förädlat Alcubierre-driften både teoretiskt och experimentiellt så att den är praktiskt användbar.
Harold White växte upp utanför Washington D.C., Virginia, och blev tidigt inspirerad av Smithsonian Air & Space Museum[5].
White tog en kandidatexamen i mekanik från universitetet i South Alabama, magisterexamen från Wichita State University år 1999 och doktorsexamen från Rice University år 2008.
White har jobbat inom rymdindustrin i över femton år för Boeing, Lockheed Martin och NASA sedan år 2000[5]. Flyttade till Texas och Johnson Space Center. Han jobbar med grundforskning inom rymdfartsdrift vid NASA Eagleworks[3] vid Johnson Space Center.
Har jobbat med att integrera Hall Trusters i blandannat ISS.
Q-thruster är en form av vakuumfluktuationsbaserad framdrivning som genom användning av elektriska och magnetiska fält trycker kvantpartiklar som elektroner och positroner i ena riktningen medan Q-thrustern flyttar sig åt andra hållet p g a Newtons Andra lag. Effektiviteten är 0,4 Newton per kilowatt vilket är sju (7) gånger den hos Hall truster.
White vidareutvecklade Alcubierre-metriken som i sin ursprungliga form krävde enorma mängder negativ energi. I artikeln "Warp Field Mechanics 101" som publicerades år 2011[2] finns en mängd intressanta koncept med. Han beräknade om vrängningsbubblan (warp bubble) runt rymdskeppet görs som en torus istället för som en sfär skulle den bli mycket mer energieffektiv och göra konceptet görbart.
White har tillsammans med Richard Juday, även han vid NASA Johnson Space Center, utvecklat ett interferometerexperiment, med en modifierad Michelson-Morley-interferometer, som kan användas för att testa flera koncept beträffande energidensitetstopologier[4]. För att öka tillförligtligheten hos experimentet så användes laboratorium vid Houston Space Center med friflytande golv för att minska inverkan av seismiska och antropogeniska vibrationer. Om rummet är ihoprullat i högre dimensioner, vilket är fallet, så kan energikraven drastiskt minskas och en relativt liten energidensitet leder till en mätbar krökning av rumtiden. Harold White tog fram den teoretiska grunden för experimentet år 2003 och vidareutvecklades tillsammans med Eric Davis år 2006.
Källor:
[1]: Wikipedia, Harold G. White, 2020-01-20.
[2]: Dr. Harold White, "Warp Field Mechanics 101", NASA Johnson Space Center, 2011-02-09.
[3]: Eagleworks Laboratories", 2020-01-20.
[4]: White-Juday warp-field interferometer", 2020-01-20.
[5]: Dr. Harold White, "Warp Field Mechanics 101", NASA Johnson Space Center, 2013-01-01.
[6]: Dr. Harold White - Eagleworks Laboratories: Advanced Propulsion @ YouTube", 2014-11-05.