John Bardeen Jr har blivit historisk efter att ha tilldelats Nobelpriset två gånger i samma ämne, för uppfinnandet av transistorn och utvecklandet av BCS-teorin.

Han föddes i Madison, Winsconsin, USA den 23 maj år 1908. Fadern var professor i anatomi och modern som var lärare samt konstnär dog när John var nyfödd. John var duktig i skolan och fick hoppa över flera årskurser. När han började vid universitetet i Winsconsin vid femton års ålder stärktes hans intresse för matematisk fysik av Paul Dirac som var gästprofessor. Han tog dock sin kandidatexamen i ingenjörskonst år 1928 och magisterexamen året efter. Han arbetade som geofysiker under flera år vid Gulf Research and Development Corporation i Pittsburgh där han forskade om hur elektromagnetism kan användas för att utvinna olja.

I början av 1930-talet började han dock följa sitt intresse för matematisk fysik och började doktorera vid Institute of Advanced Study i Princeton under Eugene Wigner. År 1936 disputerade han i fasta tillståndets fysik och genomförde postdoktorala studier vid Harvard och undervisade vid University of Minnesota innan Andra Världskriget började och U.S. Naval Ordinance Laboratory drog nytta av Bardeens tidigare arbete som geofysiker för att utarbeta motmedel mot torpeder.

Efter att ha övervägt att börja forska inom kärnfysik så rekryterades Bardeen med elektronik vid Bell Labs. Där samarbetade han med Walter Brattain och senare William Shockley. Den 23 december år 1947, dagen före julafton, lyckades de få spänningsförstärkning i deras inomlödda metalluppfinning som senare började kallas för transistoreffekten. I själva verket var det Bardeen och Brattain som gjorde upptäckten men det var deras chef Shockley som lyckades förklara vad det var som de hade upptäckt och framförallt täcka in varje aspekt av uppfinningen med patent. Bardeen fick dock huvudpatentet ensam tillsammans med Brattain. Detta ledde till att Bardeen fick 1956 års Nobelpris tillsammans med Brattain och Shockley "för deras forskning rörande halvledare och deras upptäckt av transistoreffekten".

Bland annat p g a samarbetssvårigheter med Shockley så lämnade John Bell Labs år 1951 och blev professor i fysik och ingenjörskonst vid University of Illinois. Här började han forska om supraledning och fann att det är samverkan mellan elektronerna och vibrationerna i atomstrukturen som elektronerna färdas genom som orsakar fenomenet. Efter att ha publicerat en inkomplett teori så började han att arbeta med Leon Cooper och studenten John Schrieffer. År 1957 så publicerade de en fullständig teori ofta kallad BCS-teorin som förklarar fenomenet supraledning. John Bardeen fick därmed 1972 års Nobelpris tillsammans med Cooper och Schrieffer för "deras utveckling av teorin om supraledare" och blev den förste person som har fått två Nobelpris i samma ämne. Han fortsatte att undervisa vid University of Illinois fram till pensionen år 1975. Bardeen dog den 30 januari år 1991 efter att hjärtat hade gett upp.

Källor:
[1]: Wikipedia, John Bardeen, 2019-01-14.