Människan har skickat upp artificiella satelliter och rymdsonder sedan 1950-talet.
Här är en sammanställning av många av de intressantaste officiella projekten drivna av de nationella rymdstyrelserna.
Länkarnas ordning i projekt har jag rankat efter (i mitt tycke) fallande aktualitets- och sevärdhetsgrad.
Eftersom Solen har en stort intresse i samband med den solblixt som kommer att ske hos Solen så hamnar satelliterna som observerar Solen överst.
Senast uppdaterad: 2021-12-29.
Pågående projekt
- James Webb Space Telescope:
(JWST)
Efter fjorton års försening så blev detta teleskop till slut uppskjutet 25:e december år 2021.
Det beror rimligtvis på nya tider inom avslöjanderörelsen där nu vetenskapliga framsteg tillåts till skillnad från tidigare.
Kanske så finns det redan ett hemligt JWST som Djupa Staten har tillgång till.
På samma sätt som det finns två HST; ett offentligt och ett hemligt.
Har publicerat bild på moderskepp från Galaktiska Federationen av Världar eller Intergalaktiska Federationen vid Jupiter.
Har hittat vatten i atmosfären hos exoplaneten WASP-96b.
Studerar Trappist-1 med sju planeter där bl a Tengri Tengri som är medlemmar av GFV lever.
Har hittat koldioxid i atmosfären hos exoplaneten WASP-39b vilket normalt sett skapas av högre stående liv.
Kompletterar Hubble Space Telescope och Spitzer Space Telescope fast med mycket bättre prestanda.
Konstruktionen är optimerad till att fungera i den infraröda delen av spektrat för att kunna studera objekt längre bort och närmare Big Bang där ljuset är mer rödförskjutet.
HST kan se 800 miljoner år efter Big Bang och Spitzer 1 miljard år efter; JWST kan se 200 miljoner år efter Big Bang vilket kommer att ge fördjupad inblick i Universums barndom.
Samt atmosfärer planeter runt närliggande stjärnor som också strålar i det infraröda området.
Primärspegeln har en diameter av 6,5 meter, en area på 25 m^2 och har därmed en ljusinsamling som är sju gånger större än HST:s.
Spegeln står av arton sexkantiga segment utan glapp mellan som individuellt går att styra.
Materialet i speglarna är beryllium som är väldigt lätt och starkt, med en liten temperaturutvidgningskoefficient, plätterad med guld.
Toleransen är 1/10000 av ett hår och styrs med ett kontrollsystem.
Speglarna är därför guldplätterade istället för silverplätterade som ett optiskt teleskop och ökar reflektionen hos spegeln från 85 till 98 % i det infraröda området.
Kommer att kunna se planeter ner till Jupiters storlek.
Vilket i och för sig inte är tillräckligt litet eftersom konventionellt liv utvecklas och lever på mindre stenplaneter.
Teleskopet har en öppen design, till skillnad från HST, eftersom det huvudsakligen är ett infrarött teleskop och därmed har en lägre temperatur med en öppen konstruktion.
Teleskopet kommer att ha en arbetstemperatur på 40 Kelvin och de infraröda instrumenten kommer att kylas till sex Kelvin som lägst.
Skall placeras i andra Lagrange-punkten utanför Jorden sett från Solen 1,5 miljoner kilometer bort vilket är nästan fyra gånger avståndet till Månen.
Den kan alltså inte servas ifrån Jorden på samma sätt som HST med konventionella raketer och Rymdfärjan.
- Parker Solar Probe: (PSP)
Sköts upp 12:e augusti år 2018 med en Delta IV Heavy-raket. Är uppkallat efter den fortfarande levande solfysikforskaren
Eugene Parker.
Studerar Solen på ett detaljerat sätt som inte gjorts tidigare.
Har kommit till fyra slutsatser:
1. Ett område på nio Solradier från Solen är rent från damm.
2. De magnetiska fältlinjerna växlar på ett piskliknande sätt polaritet i klumpar på sekundtider kopplat till plasma. Solvinden kan ändra hastighet med mer än 500000 km/t på sekunder när dessa "switchbacks" händer.
3. Solvinden har turbulens där plasmat är oregelbunden över tid och plats och delar av solvinden faller till och med tillbaka på Solen.
4. Koronan roterar med Solens rotation ut till en viss övergångsradie där koronan övergår till solvind som strålar radiell ut utan rotation. Denna övergångsradie sker längre ut än tidigare förmodat.
5. Solen får ofta förekommande mikroskopiska utbrott som verkar bidra till koronans höga temperatur. Alfvénvågor överför värme från Solens observerbara yta till dess korona.
- Solar Dynamics Observatory: (SDO)
Sköts upp 11:e februari år 2010 som del av Living with a Star-programmet.
Målsättningen är att utveckla den vetenskapliga förståelsen av sambandet mellan Solen och Jorden samt vilken påverkan det får på livet och samhället.
Har tre instrument ombord.
Heliseismic and Magnetic Imager (HMI) studerar Solens variation med utgång i den magnetiska aktiviteten.
Extreme ultraviolet Variability Experiment (EVE) mäter Solens extrema ultravioletta irradians med bättre upplösning än bl a SOHO.
Atmospheric Imaging Assembly (AIA) observerar hela Solens kromosfär och korona i sju olika extremt ultravioletta frekvensband.
- SOlar and Heliospheric Observatory:
(SOHO) Detta projekt, som är ett samarbete mellan NASA och ESA, sköts upp i slutet av oktober år 1995 och skulle under en längre tid oavbrutet studera Solen.
Detta inkluderar den yttre atmosfären, uppkomsten av solvinden och strömningarna hos denna.
Satelliten är placerad i första Lagrangepunkten som ligger mellan Jorden och Solen och tar hela tiden bilder som visar hur Solen förändrar sig.
Tyvärr gjordes ett programmeringsfel vilket ledde till att satelliten började rotera okontrollerat och förlorade kontakten med Jorden.
Kontakten lyckades dock återupptas efter några månader under hösten år 1998.
(Amatör-)astronomer upptäckte snart att det går att upptäcka massor av kometer m h a SOHO.
Sedan dess har mer än 3000 kometer upptäckts med SOHO (2019-11)!
Du kan bli Sveriges andra person genom tiderna som upptäcker en komet på detta sätt!
SOHO är fortfarande aktivt år 2019 22 år efter uppskjutningen!
Rymdfarkosten var ursprunglingen tänkt att fungera i två år. Den är nu tänkt att vara i drift tills åtminstone 2022.
- TESS:
(Transiting Exoplanet Survey Satellite) Sköts upp 18:e april år 2018 med en Falcon 9-raket från SpaceX och tog sin första bild 7:e augusti.
Ersätter Kepler, vars bränsle tagit slut, med att leta efter exoplaneter. TESS kartlägger ett område
på himlavalvet som är 400 gånger större än det som Kepler har kartlagt. Kommer troligvis att utöka
antalet kända exoplaneter från ca 3800 stycken (2018) till mer än 20000 stycken. Målsättningen för TESS
är att kartlägga de närmaste stjärnorna från Solen efter förmörkande exoplaneter på 85 % av himlen.
Polerna i kartläggningsområdet studeras kontinuerligt av satelliten. Kommer att ge JWST objekt att
studera noggrannare när den har skjutits upp. Satelliten är finansierad delvis av Google.
- CHEOPS:
(CHaracterising ExOPlanets Satellite) Satellit, som är samarbete mellan ESA och Schweiz rymdkontor,
och sköts upp i december månad år 2019 med en Soyuz VS23-raket från Guiana Space Centre.
Satelliten använder ett Ritchey-Chrétien-teleskop för att leta efter exoplaneter runt andra stjärnor m a h dopplerförskjutningsmetoden.
- SpaceX:
Detta företag, ägt och drivet av entreprenören Elon Musk, grundades år 2002 med den långsiktiga
målsättningen att ta människor till andra planeter och sprida mänskligheten. Musk tycker att
målsättningen att lyckas ta sig ut från moderplaneten är en strävan som mänskligheten bör ha och att det är
tråkigt annars. Vägen dit går genom att skjuta upp satelliter med Falcon 9. Tanken är att ha en
månbas inom kort samt landa åtminstone två stycken skepp på Mars redan år 2022 med farkosten
BFR.
BFR kommer att bli den största farkosten som har skjutits upp hittills och vara till stor del
återanvändningsbar, vilket är en fundamental förutsättning för att få ekonomi i projektet.
Den 6:e februari år 2018 sköts
Falcon Heavy för första gången,
i princip tre stycken Falcon 9 ihopsatta med varandra. Det mest spektakla var att de två sidoboostrarna
lyckades färda tillbaka till uppskjutsplatsen och landa synkront med varandra.
Vid uppskjutningen av Arabsat 6A,
som även var SpaceX första kommersiella uppdrag med Falcon Heavy, lyckades alla tre raketstegen landa framgångrikt för första gången.
- GAIA:
(Global Astrometric Interferometer for Astrophysics) ESA-projekt som ingår i ESA:s Horizon 2000 Plus program.
Kartlägger med optisk astrometri parallaxen hos miljardtals stjärnor i Vintergatan med en exakthet på
upp till 20 mikrobågsekunder. Vilket är ungefär 50 gånger bättre än Hipparcos har gjort det, både med tanke på
mängden stjärnor och gränsmagnituden.
Observatoriet skickades upp den 19:e december år 2013 och anlände till andra Lagrange-punkten 8:e januari år 2014.
ESA:s andra släpp av data från Gaia gjordes i april 2018.
Positionen på stjärnor, med en apparent magnitud ner till 10 görs till sju mikrobågsekunder noggrannhet, och
har uppmätts för flera miljarder stjärnor.
Tangenthastigheten har uppmätts för nästan lika många stjärnor med en noggranhet på ner till 0,5 km/s.
Atmosfäriska parametrar mäts även för dessa stjärnor. Omloppsbanor och lutningar hos tusentals planeter
utanför vårt Solsystem mäts. Avvikelsen av ljus från stjärnor till följd av böjningen enligt den Allmänna
relativitetsteorin kan också mätas. Upp till 500000 kvasarer kan detekteras.
Har hittat individuella stjärnor som närmar sig Vintergatan från andra galaxer.
Även Lunds universitet är inblandad i
detta projekt.
- International Space Station: (ISS) De första två modulerna till Mir:s internationella efterföljare och
mänsklighetens trappsteg mot Mars kopplades ihop den sjätte december år 1998.
Detta projekt i biljonklassen är ett samarbete mellan rymdflygstyrelserna i USA, Europa, Ryssland, Japan och Kanada skall bli det största internationella
projektet som har genomförts inom detta område. Målet med stationen är dels att bedriva långsiktig forskning i mikrogravitationsmiljö samt förbereda för
en resa till Mars.
- Fermi Gamma-ray Space Telescope:
Fermi Space Telescope är en satellit som observerar gammastrålning, d v s den mest energirika typen av elektromagnetisk strålning.
Hela himlen scannas av på tre timmar, vilket krävs eftersom gammastrålningsutbrott har en kort tidskonstant.
Sköts upp elfte juni år 2008 och hette ursprungligen Gamma-ray Large Space Telescope (GLAST).
Fermi avsikt är att studera gammastrålningsutbrott från blasarer, aktiva galaxer och neutronstjärnor.
Kan detektera elektromagnetisk strålning i det omfattande energiintervallet 8 keV till 300 GeV med dess två instrument Large Area Telescope (LAT)
och Gammar-ray Burst Monitor (GBM). LAT är det primära instrumentet medan GBM är det sekundära.
Efter drygt tre år i rymden har Fermi bl a observerat 1000 stycken blasarer, som är pulsarer som bara syns i gammastrålningsområdet.
Den kanske främsta observationen hittills skedde när Fermi bekräftade objektet GW170817, två kolliderande neutronstjärnor, som LIGO observerade med gravitationsvågor 2017-08-17.
Ungefär en tredjedel av alla observerade gammastrålningsutbrott är kopplade till gammastrålningsobjekt som inte
har känts till förut. Fermi är i slutet av sin konstruerade livstid år 2018.
- Curiosity Rover:
Utforskar Gale-kratern på Mars som en del av NASA:s Mars Science Laboratory (MSL) uppdrag.
Curiosity skötes upp 26:e november år 2011 och landade 6:e augusti år 2012. I december år 2012 så förlängdes Curiositys uppdrag på
obestämd tid. Är 2017 firades femårsdagen på planeten.
En mängd intressant har observerats på bilder från Marsfordonet av allmänheten även om upplösningen på bilderna är begränsad.
Artefakter från en tidigare civilisation med pyramider, statyer, sakrofager, kors, skulpturer och skallar.
Dessutom har levande varelser observerats vid farkosten som inte ens verkar att ha skyddande hjälm.
- InSight:
Robotiserad landare som skall studera Mars inre. Har med en seismometer som skall studera Mars seismiska aktivitet
samt ge 3D-modeller av planetens inre. Dessutom skall den mäta planetens inre värmeflöde med en sond. Landade på Elysium Planitia 26:e november år 2018.
- New Horizons:
Kallades från början för Pluto-Kuiper Express. Denna sond, uppskickad av NASA, utforskade Pluto och dess månar för första gången.
Skickades upp den 19:e januari år 2006 och flög via Jupiter 28:e februari år 2007 till Pluto där den kom fram 15:e januari år 2015.
I samband med observerandet av Pluto och månen Charon så upptäcktes fyra månar som nu heter Nix, Hydra, Kerberos och Styx.
Totalt 6,25 GiB data samlades in som tog 1,5 år att skicka tillbaka p g a det låga signal-till-brus-förhållandet på det långa avståndet.
New Horizons är nu på väg vidare till Kuiper-bältet där det skall flyga förbi objektet 2014 MU_69 1:a januari år 2019 där sonden skall
kartlägga ytan och dess temperatur, 3D-mappa yttopografin, söka efter geologisk aktivitet, leta efter månar och kartlägga dess massa.
Ytterligare ca 25 objekt kommer att undersökas på avstånd.
- Hubble Space Telescope:
Här kan du se på de intressantaste bilderna taget av Jordens bästa, och officiellt absolut dyraste, teleskop.
HST sköts upp år 1990 och är det mest ambitiösa astronomiprojektet som någonsin har genomförts.
Satelliten har fem instrument som använder ljuset ifrån 2,4 meters spegeln.
Tyvärr var spegeln felslipad p g a att testsystemet var felkonstruerat och först i december år 1993 kunde astronauter ombord på Endeavour installera världens dyraste "glasögon" på HST.
Tack vare instrumentet COSTAR och den nya Wide Field Planetary Camera (WFPC2) är nu synen återställd till 95% och HST utför ännu mer fascinerande upptäckter än innan.
Tack vare detta teleskop så har flera stora upptäckter gjorts, både inom Solsystemet, i Vintergatan och ända bort till Universums utkanter.
I februari år 1997 gjordes den andra uppdateringen av teleskopet då bl a den nya kameran NICMOS (Near Infrared Camera and Multi-Object Spectrometer) för infrarött ljus installerades.
Nu senast så har mycket vackra färgbilder levererats av Hubble Heritage Team.
Sedan dess har flera ytterligare besök med rymdfärjan gjorts för att uppdatera teleskopet med nya kameror samt laga fel i bl a gyroskop.
Teleskopets framtid var också omedelbart hotat p g a Bush-administrationens målsättning att skicka människor till Månen och Mars via ISS.
Detta som en reaktion efter det att Kina fick sin första taokonaut i rymden.
HST blev dock inte omedelbart nedstängt men det verkar fortfarande som om dess livstid blir begränsat p g a detta.
HST fortsätter att vara operativt (2019). Dock rimligtvis inte lika aktivt som tidigare när det regelbundet servades med rymdfärjan.
- Swift gamma-ray burst mission:
Är en satellit som drivs, och är till stora delar byggd av Penn State University. Även universitetet i Leicester i England och Italien är delaktiga.
Är en efterföljare till pionjären BeppoSAX.
Swift har förmåga att detektera, positionsbestämma och studera plötsliga gammastrålningsutbrott från mer än genom att
detektera dessa, snabbt rikta in sig mot källan, fotografera den och försöka identifiera källan till gammastrålningsutbrottet i optiskt ljus.
Den informerar även astronomer på Jorden nästan ögonblickligen genom ett system via SMS m m som därmed kan observera källan med kort varsel.
Satelliten har möjlighet att leta efter gammastrålningsutbrott på drygt en tiondel av himlen åt gången med instrumentet BAT (Burst Alert Telescope).
Från att BAT har registrerat ett gammastrålningsutbrott tar det ungefär en minut innan Swift har svängt in instrumenten XRT (X-Ray Telescope) och UVOT (UV/Optical Telescope).
Swift kan göra ungefär 300 stycken insvängningar under dess livstid vilket begränsas av bränslet.
Satelliten är fortfarande aktiv år 2017 och kunde inte detektera någon röntgenstrålning från det objektet GW170817 som LIGO observerade
gravitationsvågor ifrån och Fermi observerade i gammastrålning.
- Chandra X-ray Observatory:
Hette tidigare AXAF (Advanced X-ray Astrophysics Facility) innan den genom en öppen omröstning döptes om i december år 1998
efter den indiska vetenskapsmannen Subrahmanyan Chandrasekhars smeknamn "Chandra".
Är NASA:s uppföljare till Einstein observatoriet och är det tredje "Great Observatory".
Teleskopet sköts upp med rymdskytteln Columbia den 23:e juli 1998 och blev dess tyngsta last hittills.
Teleskopet gick in i en starkt elliptisk bana som tillåter oavbrutna observationer på upp till ett dygn.
Teleskopet förväntades fungera i åtminstone fem år och har en vinkelupplösning som är åtta gånger större än det bästa förra.
Det första objektet som observerades blev Cassiopeja A, en gammal supernovarest.
Sedan dess har en mängd intressanta bilder publicerats och Chandra har tagit verkligen intressanta bilder!
Teleskopet var ursprungligen tänkt att vara operativ i fem år. Nu, år 2017, är den fortfarande aktiv och har alltså överstigit förväntan
beträffande livslängd med råge med över 20 år.
- Spitzer Space Telescope:
(SST) är det sista av NASA:s fyra "Great Observatories" och hette tills strax efter uppskjutningen för
SIRTF (Space Infrared Telescope Facility).
SST är uppkallat efter Lyman Spitzer Jr. (1914-1997) som var bl a en av Hubble-teleskopets främsta förutspråkare.
SST kan se infrarött ljus från 3,6 till 160 mikrometer och kan därmed se termisk strålning i t ex galaxcentra igenom
dammoln men även glödande interstellär materia. Med teleskopet hoppas man på att hitta spektralbevis för
organiska molekyler i andra galaxer, kategorisera galaxer på ett nytt sätt och förbättra kunskapen om planetbildning
kring stjärnor. Teleskopet sköts upp 18:e december år 2003.
Nästan omedelbart hittade SST Sedna,
det första identifierade objektet som befinner sig utanför Kuiperbältet och halvvägs som längst till Oorts moln.
SST avslutade sitt primära uppdrag den 15:e maj år 2009 när det flytande heliumet som kylde dess instrument tog slut.
Däremot fortsätter de två modulerna till IRAC-kameran med kortast våglängd att fungera.
I oktober år 2016 så använders Spitzer Space Telescope för att upptäcka fem av de totalt sju planeterna runt stjärnan
TRAPPIST-1.
- Voyager:
Dessa två sonder är troligen de absolut berömdaste; åtminstone under 1900-talet.
Voyager 1 och
Voyager 2 besökte Jupiter,
Saturnus, Uranus samt Neptunus och gav för första gången människorna på våran planet en chans att få se hur de
stora gasjättarna såg ut på nära håll. Till och med i science-fiction filmer som "Alien"
stod dessa sonder i centrum. Sonderna har nu passerat alla de kända planeterna och är på väg ut ur Solsystemet.
Innan Voyager 2 i stort sett deaktiverades så togs fotografier på planeterna ifrån ett avstånd av ungefär 50
gånger Jordens avstånd från Solen.
Voyager 1 är det mänskligt tillverkade objekt som färdas officiellt snabbast (relativt Jorden) med 17 km/s. Med den hastigheten
kommer det att ta drygt 80000 år att passera den närmsta stjärnan, Proxima Centauri.
Voyager 1 blev det första mänskliga objektet som lämnade Solsystemet när sonden på 121 astronomiska enheters avstånd
korsade heliopausen 25:e augusti år 2012 och gick ut i den interstellära rymden.
Voyager 1 och Voyager 2 har fortfarande kontakt med Jorden vilket gör att uppdraget fortfarande anses pågå eftersom
sonderna är de mest avlägset befinnande objekten som människan har skapat. Som fortfarande är aktiva.
Pioneer 11 är längre bort än Voyager 2 men kommunikationen med sonden från Jorden har tappats. Voyager-sonderna förväntas
fungera fram tills år 2025 då det radioaktiva sönderfallet i de termoelektriska generatorerna förväntas vara så
svaga att de inte kan leverera tillräckligt med effekt för att försörja de elektriska instrumenten.
- Odin:
Är en svensk satellit i samarbete med Kanada, Finland och Frankrinke utrustad med ett 1,1 meter stort radioteleskop.
Skickades upp 20:e februari 2001 från Ryssland. Mottagaren är optimerad för att titta på molekylärt syres fundamentalfrekvens 119 GHz. En av Odins primära uppgifter är att öka förståelsen av atmosfärens kemiska och fysikaliska egenskaper.
Man upptäckte med hjälp av Odin i april år 2007 interstellära moln av molekylärt syre.
Satelliten och instrumenten fungerar fortfarande år 2017 mycket bra.
Herschel kommer att fortsätta observatorionerna av molekylärt syre med dess högre upplösning.
- Mars Exploration Rover Mission:
Består av två separata sonder som landar på Mars på motsatt sida av planeten och utforskar området kring
landningsplatsen med radiostyrda marsbilar. Landningsplatserna är i båda fallen utsedda för att hitta bevis för att
vatten har funnits och det har de gjort! Gusevkratern (Spirit) är en stor nedslagskrater som tidigare kan ha varit fylld
med vatten. Meridiani Planum (Oppertunity) kan ha mineraler som skulle tyda på att det tidigare har funnits vatten.
- 2001 Mars Odyssey: Skickades upp 7 april år 2001
och anlände till Mars den 24 oktober samma år. Från februari år 2002 till augusti år 2004 skall sonden kartlägga Mars
fördelning av kemiska element och mineraler. Den 15:e december år 2010 slog farkosten rekord som den som varit längst vid
planeten Mars med 3340 dagar. Mars Odyssey är i omloppsbana runt polerna och har tillräckligt med bränsle för att
fungera tills år 2025.
- XMM-Newton:
Är ett av ESA:s hörnstensprojekt inför det nya årtusendet och efterträder EXOSAT.
XMM står för X-ray Multi-mirror Mission. Vilket behövs för att fånga in det kraftfulla röntgenljuset.
Består av tre instrument: EPIC, som är en kyld CCD-kamera med 145 kilopixel. Spektrometern RGS med 3,5 Megapixel som är byggt av
Columbia University i USA. Och Optical Monitor som är ett optiskt/UV Ritchey-Chretien-konstruktion med ca 4 Megapixel
som gör parallella observationer med de övriga två instrumenten i röntgenområdet.
Sköts upp den 10 december år 1999 och gick enligt planerna. Kom i skugga av det större projektet Chandra.
Var tänkt att fungera i två år så målsättningen har överstigits med råge när observatoriet fortfarande är aktivt år 2019...
- INTEGRAL:
(INTErnational Gamma-Ray Astrophysics Laboratory) ESA-projekt med bidrag från Ryssland och NASA som kostade
ca fem miljarder dollar och skickades upp år 2001 med en rysk Protonraket i en starkt excentrisk bana (72 timmars
omloppstid). Satelliten bär fyra stycken instrument; två instrument för högupplösning av gammastrålning och
spektroskopi samt två för att övervaka himmeln i röntgen och synliga våglängder. Projektet var tänkt att pågå
i upp till fem år men är fortfarande verksam år 2019 och kommer att ha tillräckligt med bränsle för att vara verksam
minst till år 2022 och kanske 2029. Är "vassare" än både Compton Gamma Ray Observatory och Granat. Var det mest känsliga gammastrålningsobservatoriet
tills dess Fermi skickades upp år 2008.
Genomförda projekt
- Kepler: Sköts
framgångsrikt upp 6:e mars år 2009. Uppdraget var att söka efter exoplaneter, d v s planeter runt andra
stjärnor, genom att under åtminstone tre år studera en 105 kvadratgrader stor yta i Svanens stjärnbild intill
Vega och Lyran. Kepler mätte ljussyrkan hos 100000 st stjärnor var 30:e minut för att upptäcka periodiska
försvagningar i ljuset som kommer av planeter som passerar framför stjärnorna och därmed delvis förmörkar dem.
Känsligheten är 0,00002 magnituder. Det gjordes undersökningar för att mer noggrannt bestämma vilka stjärnor som
skall studeras mer detaljerat. Förhoppningen är att upptäcka hundratals exoplaneter med en periodicitet på runt
ett år. Finns även på
Facebook.
Under år 2011 insåg man att den vedertagna uppfattningen om hur mycket stjärnors ljusstyrka fluktuerar
på kort sikt var underskattad jämfört med Solens. Detta innebär att det krävs fler varv av planeten
runt stjärnan för att kunna detektera planetens delvisa förmörkande av stjärnan än vad som ursprungligen antogs. Det innebär att
projektet kommer att
ta längre tid än ursprungligen uppskattat för att detektera planeter av Jordens storlek. Närmare bestämt totalt sju
till åtta år. 30:e oktober 2018 tillkännagavs att Kepler pensioneras p g a bränslet tagit slut.
- LISA Pathfinder:
LISA Pathfinder skickades upp år 2015 för att testa teknologin med en baslinje på 34 cm, som ryms inom en
rymdfarkost. Överträffade förväntningarna på ett signal-till-brusförhållande på högst tio gånger sämre än LISA.
Deaktiverades den 30:e juni år 2017.
- Cassini-Huygens:
Detta är ett samarbete mellan NASA, som har gjort Cassini, och ESA, som har gjort sonden
Huygens.
Efter en nästan sju år lång resa med start den 15:e oktober år 1997 och färdplanen Jorden-Venus-Venus-Jorden-Jupiter,
för att samla energi, så gick äntligen Cassini in i omloppsbana runt Saturnus den 30:e juni år 2004.
Denna sond är uppkallad efter den italienske astronomen Giovanni Cassini (1625-1712) som bl a utforskade Saturnus ringar.
Cassini utforskar Saturnus och dess intressanta måne Titan genom att befinna sig i bana runt planeten under flera år och
skicka ner bisonden Huygens till Titan (uppkallad efter holländaren Christiaan Huygens (1629-1695) som upptäckte månen).
Cassini är en stor sond (5700 kg), drivs av en omdiskuterad 885 Watts drivkälla av plutonium och skall undersöka Saturnus
ringar, atmosfär och magnetfält. Huygens inträdde i Titans atmosfär den 14:e januari år 2005 och var projektets höjdpunkt.
Cassini fortsatter alltjämnt att samla in data och har tagit enastående bilder av bl a Saturnus ringar.
Den 31:e maj 2008 avslutade Cassini sitt huvudsakliga uppdrag och påbörjade ett nytt fyraårigt uppdrag.
Det består av att studera Saturnus månar, speciellt Titan
och Enceladus, observera årstider på Titan och Saturnus,
att utforska nya regioner av Saturnus magnetosfär samt att observera den unika ringgeometrin hos Saturnus dagjämning den 10:e augusti år 2009.
I februari år 2010 förlängdes uppdraget tills år 2017 för att kunna observera säsongsförändringar hos Saturnus system under nästan ett halvt Saturnus-år.
Den 28:e november år 2010 fångades syremolekyler upp från en annan värld än den på Tellus när Cassini passerar månen Rhea.
Den 15:e september år 2017 avslutas Cassinis långa uppdrag vid planeten genom att dyka in i atmosfären och krossas av dess tryck.
- Planck:
Förfinade år 2014 WMAP:s resultat av Universums mikrovågsbakgrund från 2006. Kom fram till att Universums ålder är 13,813 ± 0,038 (13,74 ± 0,11)
miljarder år med 68 %-igt konfidensintervall, att Hubbles konstant är 67,31 ± 0,96 (70,0 ± 2,2) (km/s)/Mpc,
energin i Universum består av 4,82 ± 0,05 (4,63) % vanlig materia, 25,8 ± 0,4 (24,0) % mörk materia och 68,5 ± 1,3 (71,4) % mörk energi.
Temperaturen hos mikrovågsbakgrunden är 2,7250 Kelvin med en variation av 0,0001 Kelvin över himlen.
Planck sköts upp den 6:e maj år 2009 tillsammans med Herschel. Studerade mikrovågsbakgrunden
med högre precision än vad COBE och WMAP har gjort. Primärspegeln på
1,5 meters diameter reflekterar strålningen till två olika instrument. Low Frequency Instrument (LFI) är kylt till
-253 grader Celsius och dess 22 st HEMT radiomottagare tar emot strålning från 30 och 70 GHz.
High Frequency Instrument (HFI) är kylt till -273 grader Celsium och dess 52 st bolometriska detektorer mäter värmen
i strålningen och konverterar den till en temperatur. HFI tar emot frekvenser från 100 och 857 GHz. Både LFI och HFI
kan mäta polarisationen hos strålningen. Kylningen räcker till femton månaders drift vilket motsvarar två stycken
avläsningar av hela himlen. Målsättningen med projektet är bl a att högupplöst mäta intensitet och polarisation hos
bakgrundsstrålningen, skapa en katalog av galaxhopar genom Sunyaev-Zel'dovich-effekten, gravitationslinsning av
bakgrundsstrålningen p g a galaxer och mäta topologin hos Universum.
I juli år 2010 publicerades den första kartan från första årets data. År 2012 släpptes den första omgången av hela mikrovågsbakgrunden.
Den 23:e oktober 2013 avslutades uppdraget för satelliten då heliumet som kylde mottagarna tog slut. Datan
från satelliten fortsatte dock att analyseras under flera år framåt.
- Rosetta: Gemensamt
ESA-projekt som gick blev den första att gå in i omloppsbana runt, och landa på, en komet.
Omloppsbana runt 67P/Churyumov-Gerasimenko skedde i augusti år 2014.
Modulen Philae släpptes loss från Rosetta och landade på kometen i november år 2014. Tyvärr avfyrades inte harpunerna
som skulle hålla fast Philae vid kometen utan modulen studsade på kometen och landade på sidan i skugga där solpanelerna
inte fick tillräcklig solbelysning med följden att batteriet tog slut efter två dagar och undersökningarna som var
tänkta att göras inte kunde genomföras.
Projektet lyckades uppnå målet att vara operativt i tolv år med drygt ett halvårs marginal. Den 30:e september år 2016 kraschade
sonden in i kometen.
- Opportunity Rover:
Landade på Meridiani Planum 2004-01-25. Genom omsorgsfull batterikonservering så lyckades fordonet överleva
dammstormar och ladda sina batterier i 5352 Mars-dygn, motsvarande 14 år och 294 dagar. Troligtvis täcktes
solcellerna av damm från stormen. Höjdpunkterna var att hitta meteoriter med ursprung utanför Mars och
att studera Victoria-kratern.
- Venus Express:
Var ESA:s första uppdrag till Venus med en design tänkt att ärvas av Mars Express.
Och innehåller också delar utveckade för Rosetta. Målsättningen med uppdraget var att långsiktigt studera Venus atmosfär, något som inte gjorts tidigare, för att
få ökad kunskap om klimatförändringarna på Jorden.
Skickades upp i november år 2005 på en Soyuz/Fregat-raket och anlände till Venus den 7:e maj år 2006. Uppdraget
utökades i omgångar tills år 2015 då troligtvis bränslet tog slut.
Identifierade deuterium i Venus atmosfär vilket är ett tecken på att vatten måste ha funnits tidigare på Venus yta
tidigare i Solsystemets historia när Solen var mindre kraftig och Venus låg i den beboliga zonen av Solsystemet.
När vattnet gradvis omvandlades till vattenånga ökade växthuseffekten vilket i kombination med Solens fortsatt
ökade styrka har gjort att ytan hos Venus nu är varm nog att smälta bly. Och att innevånarna på Jorden inte skall
förringa hotet om växthuseffekten relaterad till ökningen av koldioxid, och andra växthusgaser relaterade till
människans direkta och indirekta påverkan.
- Herschel Space Observatory:
Är en satellit byggd av ESA, med stort svenskt deltagande,
som observerade den i stort sett outforskade elektromagnetiska spektrat mellan våglängderna 60 mikrometer till
0,67 mm. Det är det största teleskop som har skjutits upp hittills. Spegelns diameter är 3,5 mm (jämfört med HST som är 2,4 m).
En rekordstor 400 liter stor heliumtank följer med för kylning av instrumenten.
Skulle ursprungligen skjutas upp i februari år 2007 till andra Lagrange-punkten och skall vara verksam tills ca år 2011.
Chalmers har levererat en mikrovågsmottagare och RUAG styrdatorerna.
Sköts upp den 6:e maj år 2009 tillsammans med Planck.
Konstruktionen av sonden påbörjades år 2001 och kallades från början för FIRST (Far InfraRed and Submillimetric space Telescope).
Heschels mål är att följande fyra:
1. Studera det interstellära mediumets fysik och kemi och hur materia klumpar ihop sig när protostjärnor bildas.
2. Hur galaxer formades i det tidiga Universum samt hur de har utvecklats.
3. Bildandet av stjärnor och deras samverkan med det interstellära mediet.
4. Observera den kemiska sammansättningen av atmosfärer och ytor hos kometer, planeter och satelliter i Solsystemet.
Den 17:e juni år 2013 stängdes Herschels ner för gott efter att farkostens kylmedel tagit slut en månad tidigare. Herschel befinner sig nu i heliocentrisk omloppsbana.
- CoRoT:
(COnvection, ROtation and planetary Transits) Fransk satellit som skickades upp i december år 2006 med uppgiften att
hitta exoplaneter med upp till fem månaders rotationstid. Ljuskänsligheten i instrumentet är otroliga 0,000001 magnituder.
Upptäckte bl a COROT-7b år 2009 som var den första upptäckta exoplaneten som har ett fast inre av berg eller metall.
Upptäckte även de första stellära oscillationerna i en annan stjärna än Solen, första detektionen av ickeradiella oscillationer
i röda jättestjärnor, detekteringen av oscillationer av soltyp i massiva stjärnor,
Den andra november år 2012 drabbades CoRoT av ett datorfel som ej gjorde det möjligt att hämta hem data insamlat av dess
teleskop. Efter att ej ha lyckats fixa problemet så beslutades 24 juni år 2013 att satelliten skulle skickas in i en låg
omloppsbana som ledde till att CoRoT brann upp i atmosfären.
- Messenger:
MErcury Surface, Space ENvironment, GEochemistry and Ranging. Utforskade Merkurius
i mer detalj än någonsin tidigare gällande dess höga densitet, geologin, hur planetens magnetfält genereras, hur kärnan
är uppbyggd och vilka material det är som reflekterar radar med högt albedo - kan det vara vatten?
Messenger sköts upp 3:e august år 2004, nådde efter två passager av Venus fram till Merkurius 14:e januari år 2008.
Efter tre förbiflygningar gick Messenger in i omloppsbana runt Merkurius den 18:e mars år 2011. Efter tre år i en 8 timmar lång omloppsbana så
avslutades den aktiva delen av uppdraget då Messenger kraschade in i planeten den 30:e oktober 2015.
Se denna överflygningsanimering skapad av data insamlad från Messenger.
- Wilkinson Microwave Anisotrophy Probe:
(WMAP) Satelliten sköts upp den 30:e juni år 2001, placerades i andra Lagrangepunkten och har förfinat COBE:s
mätningar av mikrovågsbakgrunden. WMAP har genom att mäta mikrovågsbakgrunden på fem olika frekvensband mellan
23 och 94 GHz kunnat bestämma en rad grundläggande parametrar om Universum med en osäkerhet som bara är en
halv procent! Universums ålder är 13,7 miljarder år, består av 4,6 % vanlig materia, 24,0 % mörk materia,
71,4 % mörk energi och mindre än en procent neutriner. Temperaturen är 2,7250 Kelvin med en variation av
0,0001 Kelvin över himlen. Analysen pekar även på att Universum är platt, expanderar allt snabbare och kommer
att expandera i all evighet. Satelliten fortsätter att fungera och datan kommer allt eftersom att
ytterligare förfinas. I början av år 2006 släpptes resultaten från en mer noggrann analys av satellitens data.
Denna bekräftade dock mest den ursprungliga datan och ökade noggrannheten hos denna en aning. I mars år 2008 kom
ytterligare förfinade data. Bl a så har man konstaterat att vissa storlekar på temperaturfluktuationerna är
vanligare än andra. Det är ett resultat av resonans och även multiplar av denna resonansvinkelstorlek är vanligare.
Den tredje övertonen hänger samman men de kosmiska neutrinerna.
En andra insikt är att en dimma av elektroner från de första stjärnorna bildades under 500 miljoner år från 400
miljoner år efter Big Bang. Denna kosmiska dimma av elektroner sprider mikrovågor som passerar stjärnorna.
En tredje insikt är att att endast vissa versioner av inflation stödjs av datan från WMAP.
- ROSAT:
(ROentgen SATellite) Detta röntgenobservatorium sköts upp i Juni år 1990 och är ett samarbete mellan Tyskland, USA
och Storbritannien. Den 11 september år 1994 stängdes teleskopet av och den kvarvarande detektorgasen sparas till
år 1997 då en heltäckande kartläggning av himlen skall göras. Inträdde i Jordens atmosfär den 23:e oktober år 2011.
- Far Ultraviolet Spectroscopic Explorer:
(FUSE) Använde högupplöst spektroskopi i det ultravioletta bandet för att göra upptäckter.
Huvudobjektet var att karakterisera deuterium för att förstå de processtiderna av deuterium från Big Bang.
Drevs av Johns Hopkins University.
Sköts upp den 24:e juni år 1999 och var verksam tills 18:e oktober år 2007 då reaktionshjulet, som är en typ av
gyroskop som skall finjustera riktningen hos teleskopet, gick sönder.
- Mars Global Surveyor:
Sköts upp den sjunde november år 1996 och är ersättaren till marssonden som gick om intet den 21 augusti år 1994
när den skulle gå in i omloppsbana runt Mars. Sonden kom fram till Mars i september år 1997 och observerade ytan
med Mars Orbiter Camera (MOC) under ett år då andra fasen av luftbromsningen unleddes och som pågår fram till i
mars år 1999. Upplösningen, på 0,5 meter per pixel, är så bra att sonden har lyckats se flera av de sonder som har
landat där. MGS har även löst mysteriet med Mars Polar Lander som mystiskt bara tystnade i och med landningen år
1999. I november år 2006 tappade NASA kontakten med farkosten.
- Mars Express:
Skickades upp av ESA 2:a juni år 2003 från Bajkonor i Kazakstan och var ESA:s första expedition till Mars. Består
dessutom av landaren Beagle som skulle landa på Mars yta. Dock så
lyckades man aldrig få kontakt med Beagle någon gång efter framkomsten i december år 2003. Moderfarkosten Mars Express
har dock framgångsrikt fotograferat Mars yta upplösning upp till 2 meter per pixel, skapat en karta med mineralsammansättningen
av ytan, undersökt atmosfärens effekt på ytan (erosion) samt undersökt växelverkan mellan atmosfär och solvindarna.
- Infrared Space Observatory:
(ISO) Var ESA:s främsta projekt jämte SOHO i slutet av 1990-talet. Satelliten sköts upp i slutet av år 1995 och håller
för första gången på att utforska det infraröda spektrumet.
ISO är kylt med flytande helium och är utrustad med fyra stycken instrument för fotometriska,
spektroskopiska och polarometriska observationer vid våglängder från 25 till 200 mikrometer.
Heliumet tog slut den 8:e april år 1998 och stängdes av den 16:e maj samma år.
- Ulysses:
Är ett samarbete mellan ESA och NASA som sköts upp i oktober år 1990. Ulysses utforskar Solens poler genom att ha
tagit hjälp av Jupiters gravitation för att ta sig ut ur ekliptikan. Sonden bär med sig en mängd med instrument
vars data skicks tillbaka med hjälp av en satellit som hela tiden riktas mot Jorden. Den första delhöjdpunkten
på projektet ägde rum under hösten 1994. Ulysses kommer att hålla sig i närheten av Solen åtminstone ett par år
in på nästa årtusende. Är den sond som har nått längst ut ur ekliptikan.
- Stardust:
Denna sond har haft i uppdrag att samla in stoft från kometen Wild 2 med sin
aerogel-platta när den passerar genom
Solsystemet och ta tillbaka detta stoft till Jorden. Sonden
skickades upp den 7:e februari år 1999.
Efter flera års manövrerande i rymden så lyckades Stardust passera Wild 2 den 19:e januari år 2004. Den 15:e januari år 2006 landade Stardust i Utah, USA.
I projektet Stardust@home får du och jag vara med och leta efter partiklar som har fångats upp i aerofoilen och som kommer från stjärnor m m och inte kometen Wild 2. Detta p g a att det är svårt att hitta dessa partiklar och datorigenkänningsprogram inte klarar av detta än. Det beräknas vara 40-100 stoftpartiklar som kommer från stjärnor medan mer än en miljon av partiklarna kommer från Wild 2.
- Galileo:
Efter mycket problem, främst med kommunikationsparabolen som inte ville fällas ut (p g a att en tekniker hade glömt
att lossa en skruv) och som har minskat överföringshastigheten tusenfaldigt, så är nu sonden sedan ett december år
1995 framme vid Jupiter och tar mycket sevärda bilder på planeten och dess månar. Sonden Huygens byggd av ESA
trädde vid sondens framkomst in i Jupiters atmosfär och sände tillbaka en hel del intressant information om dess
atmosfärsförhållanden. Galileo har utforskat Jupiter och dess månar på ett betydligt grundläggande sätt än vad
Voyager hade tid och förmåga att göra.
- Deep Impact:
Skickade ner en konstgjord projektil av ren koppar som kolliderade med kometen Temple den 4:e juli år 2005. Detta
för att med spektroskopi kunna observera vad kometen består av när en 25 meter stor krater skapas. Dessutom filmades
händelsen. Spitzer Space Telescope analyserade materialet som kastades upp. Materialet bildades när Solsystemet bildades.
- CGRO:
(Compton Gamma Ray Observatory) Var ett av NASA:s största satellitprojekt.
Observatoriet väger hela 17 ton vilket gör den till den dittills tyngsta astrofysiska
lasten som skjutits upp. CGRO använde sina instrument känsliga för gammastrålning
sedan i april år 1991 till att studera flares i Solen, pulsarer, supernovaexplosioner,
kvasarer samt samverkan mellan kosmisk strålning och det interstellära mediet.
- Hipparcos:
(HIgh Precision PARallax COllecting Satellite) Har kartlagt positionen parallaxen och egenrörelsen hos mer än
100000 stjärnor. Trots att det sista raketsteget inte tändes och satelliten därmed kom in i en starkt elliptisk
bana i stället för en stationär bana så har satelliten lyckats med sina mål. Kataloger baserade på satellitens data har
efter flera års arbete just färdigsammanställts och ger nu bl a nya exakta avståndsbestämningar till objekt i Vintergatan
som omreviderar Universums avståndsskalor och kommer att ligga till grund för framtida bestämningar om Universum är öppet
eller slutet.
- COBE:
(COsmic Background Explorer) Detta teleskop, kylt med flytande helium, hade i stort sett bara en uppgift; nämligen
att konstatera om mikrovågsbakgrunden i Universum är svartkroppsfördelad och om det finns lokala fluktuationer i
den svagt glödande resterna från Big Bang som kommer ifrån inflationen. Efter flera års observerande kom
John Mather, George Smoot med flera fram till att det är så och att bakgrundsstrålningens temperatur är
2,726 Kelvin. Denna upptäckt borde på lite längre sikt kunna utröna i ett Nobelpris. Satelliten stängdes av den
23 december år 1993 efter det att dess flytande helium tagit slut men datan som insamlades hade inte
analyserats färdigt förrän under våren år 1998.
- NEAR-Shoemaker:
(Near-Earth Asteroid Rendezvous) Är NASA första lågkostnadssatellit i Discovery-programmet som sköts upp i
februari år 1996 och som har som främsta uppdrag att gå in i bana runt asteroiden
433 Eros. Efter Eugene Shoemakers död år 1997 uppdaterades sondens namn. Den 14:e februari år 2000 gick NEAR in i omloppsbana runt Eros och
blev därmed den första artificiella satellit som går in i omloppsbana runt
en asteroid. Detta efter att en gång tidigare ha misslyckats med att komma
i rätt bana för Eros efter det att en raketmotor inte fungerat för att korrigera
banan. NEAR cirklade runt Eros i mer än ett år, i bland så nära som
på 10 km avstånd och kartlade asteroidens karakteristik, yta och geologi. Den 12:e februari år 2001 landade NEAR -Shoemaker på Eros.
- BeppoSAX:
Italiensk/holländsk röntgensatellit som har hjälp till att lösa gåtan med gammastrålningsutbrott.
Genom att kunna bestämma positionen hos plötsligt uppdykande röntgenstrålningskällors
position på några bågminuter när så har andra teleskop kunnat riktas in mot
källan och i några fall observerat troliga källor i andra delar av spektrat.
Den 8 maj år 1997 lyckades satelliten hitta ett objekt som var gammastrålade,
lyste i synligt ljus samt emitterade radiostrålning. Ett långtida problem hade därmed fått början på sin lösning. Den 25:e april år 1998 observerade BeppoSAX det närmsta långa gammastrålningsutbrottet på 120 miljoner ljusårs avstånd från supernova 1998BW. Denna observation blev sådden till teorin om att långa gammastrålningsutbrott härrör från supernovor. Satelliten och projektet
har fått det amerikanska Bruno Rossi priset för deras insatser. Satelliten
har dock haft problem med gyroskop som har slutat fungera så satelliten har
varit ur drift från och till under en tid. Satelliten är numera ersatt av NASA:s Swift som är betydligt snabbare på att reagera på gammastrålningsutbrott.
- Magellan:
Denna satellit gav oss här på
Jorden för första möjlighet att studera hur Venus ser ut i stor skala. Tack vare Magellans radar, som kunde se
igenom de extremt tjocka molnen så kunde i stort sett hela planetens yta kartläggas under fyra års tid. Satelliten
kom fram till Venus år 1990 och gick i en elliptisk bana runt Venus som låg mellan 290 och 8460 km över planeten.
Varje omlopp varade lite över tre timmar, men det är bara under 37 minuter som själva kartläggningen skedde och
då kartläggs en upp till 17000 km lång och 20 km bred remsa av ytan. Under resten av tiden skickades data tillbaka
till Jorden. Sonden hade tidvis problem med överhettning och ett fel i styrprogrammet orsakade kontaktavbrott
ibland som kunde vara i flera dygn. Trots allt har 98 % av Venus kartlagts med upplösningen på upp till 50 meter.
Magellans bana sänktes senare närmare planeten trots budgetproblem och gjorde en gravitationell karta där bl a
berg kan ses. Under sommaren år 1994 avslutades det lyckade Magellan-projektet då sonden inträdde i Venus täta
atmosfär och brann upp.
- Mars Pathfinder:
Denna farkost sköts upp den 4 december år 1996 och landade på Mars den 4 juli år 1997 (USA:s nationaldag).
Där landsatte den miniatyrbilen kallad Sojourner som utforskade den närmsta omgivningen kring landningsplatsen
och som fjärrstyrdes ifrån Jorden. Detta blev oerhört populärt att studera den lilla farkostens äventyr och fler
än vid något annat tillfälle hittills i Internets historia besöktes en hemsida, i detta fall sondens. Det roliga
varade fram till november då man förlorade kontakten med farkosten. I mars år 1998 så förklarades projektet
avslutat.
- High Energy Transient Explorer:
(HETE) Skulle studera gammastrålningsutbrott i UV-ljus, röntgen och gammastrålning. Förstördes dock vid uppskjutningen
4:e november år 1996 från en Pegasus XL-raket då ett icke fungerande batteri gjorde att boltar som höll fast satelliten
från en annan satellit inte exploderade.
- Cluster II:
Består av fyra identiska satelliter med tio instrument ombord som skall studera formen och uppförandet hos små
strukturer i Jordens plasmaomgivning. Meningen med att samtliga fyra satelliter skall göra samma sorts observationer
är för att kartlägga de lokala skillnaderna i plasman. Cluster I satelliterna skulle sändas upp med den första
uppskjutningen med ESA:s nya raket, Ariene-5. Tyvärr så var man tvungen att spränga raketen med bl a de fyra
satelliterna ombord vid starten den 4:e juni år 1996. Cluster II blir ersättarna till det ursprungliga Cluster-projektet.
- Pioneer 11:
Pioneer 10 och Pioneer 11 var de första sonderna som flög förbi Jupiter och Saturnus. De konstruerades även för
att studera solvinden och det interstellära mediet. Sonderna är numera över 100 AE ifrån Solen och har en hastighet
på 12 km/s. Kontakten med sonderna har tappats under början på 2000-talet.
- Mariner 10:
Skickades upp i oktober år 1973 med en Atlas-raket. Besökte Venus och färdades vidare till där den gick in i
omloppsbana runt Solen och gick tätt intill Merkurius två gånger. Projektet var fullt av problem och sonden fick
stängas av efter det andra varvet. Upptäckte det ytterst svaga magnetfält som Merkurius har.
- Giotto:
Detta var ESA:s första rymdsond som sköts upp år 1985 för att studera kometen Halley i mars år 1986 och gick
närmast objektet av de sonder som studerade den. Kameran tog många bilder vid olika våglängder och bestämde
konsistensen hos kometen genom att passera genom dess svans. Trots kraftiga skador som bl a slog ut kameran var
sonden tillräckligt intakt och hade tillräckligt med bränsle för att studera kometen Grigg-Skjellerup den 10 juli
år 1992.
- IUE:
(International Ultraviolet Explorer) Gemensamt projekt mellan NASA, ESA och Storbritannien som sköts upp år 1978.
Detta var den första astronomiska satelliten som placerades i en synkron bana. Hittills har IUE gjort
observationer på mer än 10000 objekt. Trots att attitydkontrollsystemet delvis gick sönder fungerar satelliten
fortfarande tillfredsställande efter 16 år (1994). IUE samarbetar med tyska ROSAT-satelliten (som observerar
himmelns röntgenspektrum) under ett projekt kallat RIASS (Rosat-IUE All Sky Surveys).
- Clementine:
Denna rymdsond som byggdes av försvarsdepartementet i Förenta Staterna på rekordtid, mest som ett projekt för att
testa ny teknik, tog under sin korta levnadstid en enorm uppsättning med fotografier, närmare bestämt 1,8 miljoner!
Flera foton på Jorden togs men den största upptäckten var dock nog att is på Månens sydpol upptäcktes. Det var
meningen att sonden skulle fortsätta till en asteroid i asteroidbältet men farkosten gick sönder innan dess.
På sidan har du möjlighet att studera i stort
sett vilken del som helst av månytan ner till en upplösning av en kilometer. I mars år 1998 upptäckte man att
Månen har is vid polerna tack vare data från Clementine.
- EXOSAT:
Var verksam mellan maj år 1983 och april år 1986 och gjorde 1780 detaljerade observationer av vitt skilja slag
inklusive aktiva galaktiska kärnor, koronor hos stjärnor, katalytiska variabler, vita dvärgar, röntgenstrålande
dubbelstjärnor, galaxhopar och supernovarester. En särskilt lyckad aspekt hos projektet var den excentriska 90
timmarsbanan som för första gången gav möjligheten att studera variabiliteten hos röntenkällor under flera dagar
i taget.
- IRAS:
(Infra-Red "Astronomical" Satellite) Är till största delen en holländsk satellit som fram till år 1983 kartlade
det infraröda spektrumet av himlen. Sedan dess har det mycket långvariga analysarbetet pågått (holländarna har
varit snåla med att dela med sig av materialet). IRAS kartlade "den stora vallen" och kom fram till ett värde på
den kosmologiska konstanten som i bästa fall överstiger Omega=1. Detta är i så fall det första exemplet på en
mätning som ger ett platt eller slutet Universum. Numera vet vi att denna slutsats inte är korrekt.
- Mars Surveyor 98:
Projekt som består av två sonder. Mars Climate Orbiter, som sköts upp den 11 december år 1998, samt Mars Polar
Lander, som sköts upp den 3 januari år 1999. Sonderna skall vara framme den 23 september respektive den 3 december
år 1999.
Framtida projekt
- PLATO:
(PLAnetary Transits and Oscillations of stars) Rymdteleskop utvecklat av ESA som skjuts upp år 2026.
Målsättningen är att leta efter förmörkande planeter för en miljon stjärnor. Och att upptäcka samt karakterisera stenexoplaneter
runt gula dvärstjärnor (som vår Solen), subjättar och röda dvärgstjärnor. Tyngdpunkten för uppdraget är Jorden-lika planeter
i den beboeliga zonen runt Solen-lika stjärnor där vatten kan finnas i vätskeform. Är en del av ESAs Cosmic Vision-program.
Rymdteleskopet är uppkallat efter Plato som grundade den västerländska filosofin, vetenskap och matematik.
Är mer än tio gånger större än CHEOPS och ett imponerande teleskop.
- ARIEL:
(Atmospheric Remote-sensing Infrared Exoplanet Large-survey) Rymdteleskop utvecklat av ESA som skjuts upp år 2028 som det fjärde teleskopet i ESAs Cosmic Vision-program.
Målsättningen är att observera åtminstone 1000 stycken kända exoplaneter enligt transitmetoden och karakterisera planeternas kemiska sammansättning och termiska struktur.
- LISA:
(Laser Interferometer Space Antenna) Är ett av de intressantaste framtida projekten i rymden.
LIGO lyckades under 2015 att detektera gravitationsvågor vilket är en
revolution inom astronomin eftersom man kan observera objekt med en annan metod än elektromagnetisk strålning.
LISA skall kunna detektera gravitationsvågor vid låg frekvens (10-4 till 10-1 Hz)
än vad som är möjligt idag med LIGO och VIRGO.
LISA har en baslinje på 2,5 miljoner kilometer jämfört med 4 km för LIGO. Det innebär att med samma känslighet
hos detektorn kan nästan en miljon gånger svagare gravitationsvågor detekteras än med LIGO.
Men samtidigt kan inte LISA använda sig av konstant baslinjelängd utan måste kompensera för att avståndet varierar
genom att räkna antalet våglängder som ändras. Och resonanta Fabry-Perot-armkaviteter eller signalåtervinning
kan inte heller användas som på Jorden.
Men samtidigt blir blir känsligheten för gravitationsvågor kortare än LISA:s baslinje reducerad.
LISA Pathfinder skickades upp år 2015 för att testa teknologin med en baslinje på 34 cm, som ryms inom en
rymdfarkost.
Är tänkt att skickas upp år 2034, vilket är en försening med minst ett årtionde jämfört med ursprunglig tidplan.
Hubble Space Telescope
NASA och Space Telescope Science Institute har startat en
Heritage sida som uppdateras den första torsdagen
varje månad.
På Hubble Legacy Archive går det att hitta rådata från
Hubble Space Telescope. Men lite energi och fyndighet går dett att producera egna forskningsresultat utifrån
dessa. Kanske det blir samma gensvar som hos SOHO där mestadels amatörer har hittat de hittills upptäckta nu
drygt 1500 st kometerna. (090226)
Nyheter om rymdfart
Ett nyhetsblad som kommer ut varje vecka med det senaste som händer inom rymdfarten är Jonathan McDowell's
Space Report. Han gör även Sky &
Telescope's sida om rymdfart varje månad.
|
© Copyright 1996- |
Copyright © www.kosmologika.net. Materialet får skrivas ut och användas för personligt bruk. Användning i undervisningssyfte eller kommersiella syften är ej tillåten utan tillstånd. Läs mer här: https://www.kosmologika.net/Copyright.html.