Supersymmetri

Supersymmetri behövs för att kunna förklara i samma teori hur de mellantunga partiklarna W+, W- och Z0, som förmedlar den svaga kärnkraften, har sina massor på ca 1011 elektronvolt och samtidigt hur Planck-Wheeler-massan, som är den största möjliga massan, är på 1028 elektronvolt.

Supersymmetri förutsäger att alla "vanliga" partiklar, d v s fermioner och bosoner, har en superpartner. Varje fermion har en supersymmetrisk boson och varje boson har en supersymmetrisk fermion. Superpartnerns namn fås oftast genom att lägga på s- i början av namnet på fermionerna och genom att lägga till ändensen -ino till bosonernas namn.

Mer grundläggande så förklarar supersymmetri även varför fermioner existerar. Fermioner är nämligen en kvantmekanisk konstruktion som upptäcktes långt efter bosonerna. Supersymmetri är en uppdatering av den speciella relativitetsteorin till att inkludera fermioniska, såväl som bosoniska, symmetrier i rumtiden.

Superpartiklarna har samma laddning som deras vanliga motsvarighet. Spinnet är ½ mindre i samtliga fall förutom hos Higgs-partikeln där den är ½ större. D v s S_super = |S_vanlig - ½| .

Superpartiklarna sönderfaller väldigt snabbt till andra superpartiklar. Endast den lättaste superpartikeln är stabil och det är denna partikel som skulle kunna vara möjligt att upptäcka.

Superpartiklarna måste produceras i par för att inte bryta mot supersymmetrilagarna.


Översikt över fermioner och bosoner med olika spinn och laddning samt deras supersymmetriska motsvarigheter (Courtesy Scientific American).

 

Tillbaka till Kosmologikas hemsida Nästa sida