Michelson-Morleys experiment














 

Michelson-Morleys experiment är det bästa förfarandet för att påvisa en eter. För att utföra detta experiment behövs en s k michelsoninterferometer, ett instrument som skickar in koherent ljus. Ljuset går genom ett prisma som delar upp det i två strålar; dels en som går rakt fram och dels en som bryts vinkelrätt. Ljuset går därefter sträckan L1, reflekteras mot en spegel, går tillbaka och tillåts interferera med ljusstrålen som har gått sträckan L2 vinkelrätt mot den första ljusstrålen. När michelsoninterferometern vrids relativt etern borde interferensmönstret förändras och en maxwellsk förskjutning uppmätas vilket innebär att en eter existerar. Så är dock inte fallet; ingen förskjutning kan uppmätas. Einstein lyckades genom utvecklandet av den speciella relativitetsteorin helt oberoende av detta experiments utfall visa att någon maxwellsk förskjutning inte uppstår p g a att samtidigt som ljuset i genomsnitt går långsammare parallellt med etern så trycks rummet ihop i denna riktning genom FitzGerald-Lorentz kontraktion och kompenserar därigenom att ljuset går långsammare..

Principskiss av Michelson-Morleys experiment (Courtesy Wolfgang Rindler)
Principskiss av Michelson-Morleys experiment.

Gammafaktorn Gammafaktorn, som är fundamental för att beräkna hur mycket en relativ hastighet v mellan två inertialramar påverkar t ex en massa, längd eller tid, kan på ett empiriskt sätt härledas ur principskissen ovan om L1=L2.

Tillbaka till Kosmologikas hemsida Nästa sida