Existerar verkligen svarta hål?


Svarta hål - Huvudsidan
Svarta hål - Från då till nu
Därför kallas de för svarta hål
Varför är ett svart hål svart?
Olika typer av svarta hål
Svarta hål har inget hår
Svarta hål som kärnkraftverk
Svarta hål är inte helt svarta
Svartahålmekanikens lagar
Singulariteter i svarta hål
Svartahålmekanikens lagar
Så driver svarta hål kvasarer
Vilka stjärnor blir svarta hål
Existerar verkligen svarta hål?
Bilder på misstänkta svarta hål
Hur kan svarta hål upptäckas?
Varför finns svarta hål?
Forskning om svarta hål
Maskhål
Svarta hål - Ordlista
Svarta hål - Referenser & Litteratur

Ja, allt tyder på att det verkligen är så. Ända sedan amatörastronomen Grote Reber (1911- ) byggde det första radioteleskopet år 1939 i USA och upptäckte den första radiokällan så har man observerat objekt på himlavalvet som utsänder extremt mycket energi. De första upptäckta källorna utsände energin i radioområdet men snart så upptäcktes objekt som emitterade elektromagnetisk strålning med frekvenser som motsvarar extrem gammastrålning. Det finns s k kvasarer som utsänder så mycket som 1037 W, d v s lika mycket energi som 100 miljarder solar, ifrån ett område som motsvarar diametern hos vårt solsystem! Energin som utsänds från dessa objekt måste alltså alstras i väldigt extrema objekt.

Det kan inte röra sig om kemiska reaktioner, de är på tok för energisvaga. Det måste åtminstone röra sig om kärnreaktioner i form av fusion (ihopslagning av atomkärnor), fission (delning av atomkärnor) eller annihilation (ihopslagning av materia och antimateria). Beräknar man hur mycket materia som deltaga i energiutvecklingen i en kvasar så motsvarar detta så mycket som 1020 kg materia varje sekund vid ren annihilation och ungefär 100 gånger mer vid fusion eller fission. Detta motsvarar alltså materian som Jorden innehåller varje dygn. Ännu effektivare är dock den energi som utvinns då materia förlorar potentiell energi genom acceleration och friktion som då övergår till kinetisk energi. Denna energi utsänds sedan som bromsstrålning och synkrotronstrålning. Att ljusstyrkan hos kvasarer kan fluktuera med en period på bara några timmar innebär att området inom vilken denna process äger rum måste vara extremt koncentrerad, troligen till ett enda objekt med en radie på högst någon ljustimme.

Långt efter det att Grote Reber hade upptäckte de första radiokällorna på himlavalvet så visade det sig alltså att det redan fanns en fysikalisk teori som kunde förklara dessa enorma energiuppkomster på ett matematiskt sätt. Det är enda gången i den vetenskapliga historien som en teori har utvecklats helt och hållet bara med matematik och intuition, d v s helt utan premisser i form av experimentella data.

Tillbaka till Kosmologikas hemsida Nästa sida
Copyright © www.kosmologika.net Materialet får skrivas ut och användas för personligt bruk. Användning i undervisningssyfte är ej tillåten utan vårt tillstånd - läs mer här: http://www.kosmologika.net/Copyright.html